Dålig demokrat, stor samhällsbyggare
Haakon Lie var okänd utanför Norge, men i Norge en stor politiker.
Foto: Grundseth Dag W
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Organisationsarbete från grunden, tbc, spanska inbördeskriget på närhåll, motståndskamp under kriget, landsflykt, välfärdsbygge...
I Sverige är Haakon Lie praktiskt taget okänd, men i Norge var han en politisk institution. Fyrtio år har gått sen han slutade som partisekreterare i Arbeiderpartiet, men hans eftermäle har ändå fyllt spaltmetrar i pressen. Trots att han aldrig var minister eller ens stortingsman var Lie centralt placerad i norsk politik i flera decennier under efterkrigstiden.
Styrde partiapparaten
Arbeiderpartiets storhetstid inföll ju åren 1945-1965. Och det var Haakon Lie som, med okuvlig energi och järnhand, styrde en med tiden allt mäktigare partiapparat och la upp valkampanjerna. Egentligen skulle han bli jurist. Men han avbröt sina juridikstudier efter en (!) dag och blev skogsarbetare ett tag i stället, innan det politiska engagemanget helt tog över.
När tyskarna kom i april 1940 hörde Lie till dem som flydde med regeringen Nygaardsvold norrut, samtidigt som han höll motståndsandan uppe via radio. När nederlaget var ett faktum lyckades han ta sig över till Sverige och sedan vidare till USA, där han tillbringade resten av kriget med att odla kontakter med fackföreningsrörelsen och samla in pengar till motståndskampen.
Politiskt stod Lie till höger inom socialdemokratin. Varm anhängare av Nato och Israel liksom senare även av EU. Vänsterflygeln såg honom som en diktator och att hans kompromisslösa hållning bidrog till den partisplittring i början av sextiotalet som blev ursprunget till dagens Sosialistisk venstreparti är odiskutabelt.
Dock var han heller inte sämre politiker än att han kunde ändra sig och på senare år talade han varmt för det nära samarbete mellan Arbeiderpartiet och Sosialistisk venstreparti som tog form inför senaste stortingsvalet.
Tillsammans med Martin Tranmael, legendarisk chefredaktör för Arbeiderbladet, och Einar Gerhardsen, femtiotalets landsfader, utgjorde Haakon Lie ett slags motsvarighet till fotbollens GreNoLi inom norsk arbetarrörelse. Länge fungerade samarbetet bra, men med tiden kunde Lies humör och USA-sympatier inte undgå att leda till konflikter med den betydligt blidare Gerhardsen.
"Jag ska knäcka dig som en lus", lär en rasande Haakon Lie ha fräst, sedan Gerhardsen från talarstolen på landsmötet 1976 kritiserat honom för fasoner som inte borde förekomma partikamrater emellan. Det är den episoden som sen i norsk politisk historieskrivning ständigt återkommer som "luseknekkerstriden."
Slutet på en epok
Hårdhänt härskarteknik och låg takhöjd för intern kritik hör till det som fläckar epoken Haakon Lie. Ändå står det respekt på gränsen till vördnad omkring honom i minnesorden. En politisk motståndare som förre SV-politikern Stein Örnheim använder orden "dålig demokrat men stor samhällsbyggare" och det är nog en rätt bra sammanfattning.
Tage Erlander, Einar Gerhardsen, Jens Otto Krag. Inom skandinavisk socialdemokrati markerar Haakon Lies död slutet på en epok. Han var, för att citera rubriken över Reiulf Steens minnesporträtt i Aftenposten, "den siste fra seierherrenes tid".