De fattigaste drabbas värst
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Konsekvenserna ses redan tydligt i till exempel Afrika. Stora delar av Afrika är beroende av regelbundet återkommande regnperioder för sin jordbruksproduktion och därmed sin försörjning. Vad som nu händer är att denna regelbundenhet sätts ur spel. Regnen kommer inte när de ska. Eller så kommer de när de inte skulle komma, och i enorma kvantiteter. Där regnen uteblir blir följden torka och svält. Där regnen kommer på fel tid blir konsekvenserna att skörden skadas. Och där regnen blir allt för intensiva, när de väl kommer, blir det översvämningar och jordförstöring.
Felslagna skördar
I tempererade områden, som Europa, är vi vana vid en oregelbunden väderlek, och har anpassat oss efter detta ända sedan yngre stenåldern. Men det är bara sedan 150 år tillbaka som felslagna skördar inte leder till svältkatastrofer.
I tropiska området är jordbruket sedan begynnelsen anpassat till de regelbundna växlingarna mellan regn- och torrtider, deras motsvarighet till vår växling mellan sommar och vinter. Felslagningar har alltid inträffat, med svält som följd. Skillnaden är att nu tycks de oregelbundenheter som förr varit undantag, i stället vara på väg att bli regel. Och klimatförändringarna bedöms vara den viktigaste orsaken till denna ödesdigra förändring.
Den fattiga världen är fortfarande i den situation som Europa lämnade i mitten av 1800-talet, nämligen att missväxt leder till massvält. Det är därför som det är rimligt att säga att de fattiga är på väg att bli klimatkrisens största offer. Och detta är naturligtvis orättvist, eftersom klimatkrisens huvudorsak är den rika världens måttlösa förbrukning av fossila bränslen.
Inga sociala skyddsnät
Olyckor kommer sällan ensamma! Ett annat larm har just kommit från Internationella Valutafonden och dess chef Dominique Strauss-Kahn. Det handlar om hur de fattiga länderna drabbas av finanskrisen. Dels handlar det om de så kallade tillväxtekonomierna som Kina, Indien, Brasilien med flera, som åtnjutit en stark exportledd tillväxt, som nu kollapsar. Eftersom dessa länder inte har några sociala skyddsnät blir följden snabbt massarbetslöshet och misär. Också många av de fattigaste länderna, till exempel i Afrika, har gynnats av utvecklingen, främst genom en starkt ökad efterfrågan på råvaror, och en investeringsvilja från råvaruhungriga länder som till exempel Kina. Nu har det blivit nästan tvärstopp, med socialt ännu värre konsekvenser än i tillväxtekonomierna. Många av de fattigaste länderna har också haft ett viktigt valutainflöde från gästarbetare hos rikare grannar. Tillväxtekonomiernas kris leder till att gästarbetarna kastas ut, penningflödet upphör och en återvandring av nu arbetslösa sker.
Också finanskrisen är en skapelse av den rika världen och dess spekulationsekonomi. Men det tycks bli de fattiga som drabbas värst igen.
Kombinationen av klimatkris och finanskris kan få långsiktigt ödesdigra konsekvenser, inte minst för Afrika. Flera år av gynnsam ekonomisk och politisk utveckling håller på att vändas i sin motsats. Vi ser redan tecken på ökande sociala spänningar, som lätt kan urarta till våld och rent av inbördeskrig. De flesta av Afrikas konflikter bottnar i en kamp om mark och vatten, förutsättningar för överlevnad. Fler miljökatastrofer och mer fattigdom leder lätt till mer våld och ännu mer misär.
Kraftfullt stöd
Dags för lite kraftfullt stöd från de rika till de fattigaste, kan man tycka. Man borde kanske tala om skadestånd. Men så lär det inte bli. Att minska biståndet hör till de mest populära budgetnedskärningarna, det drabbar ju inga väljare. Också i Sverige räknar man med kraftigt minskat bistånd nästa år. Det är ju inte rättvisan som regerar.