Demonregissörens sista genidrag?
Foto: Krister Nordin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag fattade ingenting av de tigande människorna, det svarta och svåra.
I dag gillar jag Bergman även om jag inte har sett mer än en bråkdel av alla hans filmer och inte ens kan namnen på alla.
När nu hans kvarlåtenskap ska tas omhand av eftervärlden är jag nästan säker på att Regissören sitter där uppe på ett moln och skrattar ett kluckande skratt när han ser hur alla krumbuktar sig i detta spel.
Jag vet ju inte ett dyft om detta, bara spekulerar, men ett är säkert och det var att han visste helt säkert vilket spektakel det skulle bli när han lämnade jordelivet och nog förstod han vilket tryck det skulle bli på hans efterlevande. Hur gamarna skulle komma flygande för att riva sig ett stycke ur det bergmanska arvet.
Kanske var det därför han gjorde det lätt för sina barn och gav ett glasklart direktiv att husen vid Hammars och Dämba ska säljas till högstbjudande och att det är hans uttryckliga vilja: "Detta är min bestämda önskan och får inte göras till föremål för någon form av diskussion eller något slag av känslomässigt rabalder".
Barnen och deras familjer behövde alltså aldrig börja diskutera eller slita i sina olika minnen av sin far och husen på Fårö. Husen ska säljas.
Däremot satte han Sverige och svenska staten i ett delikat dilemma. Skulle man värdera Bergmans minne så högt att man var beredd att betala för att komma åt den "helgedom" som är de rum där självaste Ingmar Bergman levde?
Eller skulle man låta ägodelarna skingras och husen bli sommarstugor åt nån miljonär som kunde skryta med att "här bodde Bergman, hö, hö".
Jag kände (såklart) inte Bergman utan låter bara fantasin spela kring den mytomspunne mannen men vill gärna tro att detta var hans sista pjäs. Genialt regisserad, med utrymme för många invecklingar, mycket drama och ett helt öppet slut.
Att staten inte direkt såg nödvändigheten att värna denna ovärderliga plats är helt sanslöst korkat. "Staten ska inte äga hus" eller hur det var man resonerade på regeringsnivå.
Suck.
*
Angående min kritik av piratpartiets egoistiska kärna har jag fått frågor om jag inte förstår att personlig integritet är partiets huvudbudskap, inte bara att kunna ladda hem upphovsrättskyddat material utan att betala för sig.
Jag har tidigare markerat att jag är övertygad om att detta är en viktig fråga för många som röstat på piratpartiet.
Men jag är ledsen, att de över 7 procent svenskar (varav tre fjärdedelar är unga män) som röstade, skulle ha demokrati och integritet som högsta prioritet är helt enkelt inte sannolikt.
Om det vore den demokratiska betydelsen av att slippa vara övervakad på nätet som var den viktigaste håller inte heller argumentet att "inga andra partier" driver denna fråga. Det finns starka krafter för denna kamp inom så gott som alla befintliga partier, utom möjligtvis moderaterna.
Det finns också fildelningsförespråkare inom de flesta befintliga partier, men inte så många som tycker att detta är den enda frågan som är viktig för mänskligheten.
Jag är ganska övertygad om att majoriteten "vardagspirater" som röstade på piratpartiet med "personlig integritet på internet" helt enkelt menar att de kräver att få vara ifred vid sina datorer och ladda hem vad fanken de vill eftersom det är tekniskt möjligt och de vet hur man gör.