Den andra knäppen på näsan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I hamn är dock inte Gazproms och Nord Streams etablering i Slite. Frågan är; varför väljer man att inskeppa, lagra för att därefter utskeppa 29 000 rör som vardera enligt uppgift väger 23 ton på Gotland, när man skulle kunna frakta samma mängd gods landvägen till en hamn i Baltikum ? En lagring och utlastning via hamnen i Ventspils eller Liepaja skulle med all sannolikhet bli avsevärt billigare. Logistikvägarna dit finns kvar sedan sovjettidens militärtransporter.
Svaret är att man inte gärna vill engagera tidigare sovjetockuperade områden. Vis av erfarenhet vad som hänt i passagestater som Vitryssland där man råkat ut för avbrott i distributionen på grund av meningsskiljaktigheter. Ryssar är som bekant inte så populära i baltstaterna. Svenskar och närmast gotlänningarna förväntas tydligen acceptera det mesta. Från bökande i döda och förgiftade bottensegment till starkt förorenat vatten från sköljningar av rörledningar. Med pengar till kultur och teknik som smörjpengar förväntas opinionen bli positiv. Ett gammalt knep som mången stormakt har praktiserat.
Det har på insändarplats talats om rysskräck. Salig generalen Bodisko har åberopats. Det kan dock inte sägas vara rysskräck att värna om närmiljön, vattenkvalité och fiskenäringens överlevnad. Samt att den tunga sjötrafikens säkerhet och leder bibehålls längs östkusten.
Och om rörhanteringen blir av 2009 till 2010 är det kanske inte i Slite man vill befinna sig i när miljö- och hälsoskyddsnämndens beräknade åttio tusen tunga transporter rullar genom samhället. Miljökonsekvensanalysen är således lika angelägen på land som till havs.