Den ekonomiska krisen är här
Roland Spånt förutspådde tidigt dagens ekonomiska kris.
Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu får tiotals miljoner löntagare, pensionärer och företagare betala för att beslutsfattarna inte i tid reagerade och vidtog motåtgärder, utan knäppte skygglapparna än hårdare kring sina skallar. Den vettlösa utlåningen fortsatte efter principen att denna kris gällde fattiga, outbildade amerikaner och inte oss.
I land efter land faller nu exporten liksom industriproduktion och konsumtionen stannar upp och drar med sig resten av ekonomierna. Hotet om massarbetslöshet och ihålig a-kassa kommer än mer att bromsa konsumtionen.
En extremt farlig kris
Den här krisen har sin grund i ett lånedrivet rus på fastighetsmarknaderna där priserna av banker, centralbanker och regeringar tilläts helt tappa fotfästet i den verkliga ekonomin. Man undrar osökt vad alla dessa tusentals så kallade analytiker, vars miljardkostnader belastat oss bankunder, egentligen sysslat med.
I Sverige fyller de nu stort utrymme med sina "analyser" av räntor och framtida fastighetspriser. Och detta efter ett år då de närmast unisont förnekat att vi stod inför en extremt farlig kris. I stället var slagordet "ha is i magen".
Var verkligen alla dessa fundamentala prognosfel och urusla rekommendationer bara ett resultat av mänsklig inkompetens? Eller fanns hänsyn till bankernas egna affärer och till finanssektorns ohemula förtjänster på att "förvalta" våra pensionspengar? I USA är det i alla fall klart, att de bankmän som längst förnekat krisen och lovat snara uppgångar, just verkat vid de värsta konkursbankerna.
I somras i Almedalen hade Svenskt näringsliv ett seminarium med två ledande amerikanska domedagsprofeter. Massmedia brydde sig inte.
Nu är det uppenbart även för bankerna och media att även Sverige drabbas. Pappersbruken skär ned, bilindustrin drabbas stenhårt, båtbyggandet likaså liksom all annan produktion av varor, som inte ses som livsnödvändiga. Bostadsbyggandet rasar och med det blir det följdeffekter på företag som säljer möbler, vitvaror, inredningar.
Finns inga enkla motmedel
En orsak till de sämre reallönerna är ökade vinster för detaljhandeln som Ica, för oljebolagen och livsmedelsektorn. Dessa vinster återsatsas inte fullt ut, utan effekten blir fall i efterfrågan. När arbetslösheten ökar och reallönerna faller kommer all konsumtion att begränsas och därmed tjänstesektorn, som turism och transporter.
De bubblor som finanssektorn tilläts blåsa upp är så stora, att inga enkla motmedel finns. Ingen vet hur mycket fastighetspriserna måste rasa innan en ny balans hittas. I media ges intrycket att de priser som betalades i fjol var rimliga, men så enkel är inte verkligheten. Alla fria marknader slår över och det gäller i synnerhet fastighetsmarknader och aktiebörser.
I USA brukar normen för rimliga priser sättas av vad hyrorna är och de reala inkomsterna. Sådana analyser visar, att trots att priserna där redan fallit med bortåt 20 procent, kanske en ytterligare nedgång på minst lika mycket väntar.
Risken finns så klart, att fallet skapar sin egen kraft och raset blir än större. I Europa har krisen slagit mot bubbelmarknaderna i England, Spanien, Irland och Danmark och flera andra länder står på tur. Rika svenskar som de senaste åren köpt dyra solhus i Spanien har slutat berätta om sina "kap". I Sverige börjar effekterna märkas och ingen vet var det slutar. Visst gör det ont när bubblor spricker och helst borde banker och myndigheter ha hindrat dem att bli så stora.
Vanliga hushålls köpkraft
Men politiken måste acceptera mer rimliga priser på fastighetsmarknaden och i stället dämpa krisens effekter på arbetslöshet och produktion. Åtminstone någon banks ägare måste själva få ta konsekvenserna av sitt agerande.
Regeringens politik bygger på att pressa ut folk i arbete och att importera arbetskraft och att öka otryggheten, vilket nu ökar arbetslösheten. I stället borde man stärka vanliga hushålls köpkraft och efterfrågan, i synnerhet de arbetslösas. Problemet är för låg efterfrågan i ekonomin - inte för låg arbetsvilja!