Den okända kvinnokonventionen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det får Sveriges regering kritik för. Det och mycket annat.
I januari i år presenterade den svenska regeringen hur de uppfyller FN:s kvinnokonvention, CEDAW (Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women), för FN:s kvinnokommitté. Sverige var bland de första länderna som skrev på konventionen 1981 och ska var fjärde år redovisa hur vi uppfyller konventionen i Sverige.
FN:s kvinnokonvention syftar till att avskaffa all diskriminering av kvinnor runt om i världen. Kvinnor ska kunna delta i det offentliga livet på samma villkor som män. Konventionsstaterna, de länder som skrivit på konventionen, ska också vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa full utveckling och framsteg för kvinnorna.
Fördomar, seder och bruk som grundar sig på föreställningar om det ena könets underlägsenhet eller på stelnade roller för män och kvinnor ska motarbetas och om det behövs ska staterna lagstifta mot sådana företeelser.
Kvinnor ska delta i utformandet av samhället och förverkligandet av politiken på samma sätt som män. Handel med kvinnor och prostitution ska bekämpas. Flickor ska ha samma tillgång till utbildning som pojkar, kvinnor ska ha samma rätt som män att fritt välja yrke och rätt till lika lön.
En hel del kritik
Kvinnokonventionen förpliktar, det är långtgående åtaganden. Det kan tyckas enkelt att säga att vi är duktiga i Sverige på jämställdhet. Och visst spelar vi i den högsta divisionen när det är dags för redovisning av arbetet med konventionen.
Men vi får också en hel del kritik, bland annat handlar det om att göra konventionen känd och att implementera den i statens verksamhet. Särskilt oroade är FN:s kvinnokommitté av kommunernas omedvetenhet. Det är bara att fråga på kommunfullmäktiges nästa sammanträde; hur många känner till kvinnokonventionen? Sen kan frågan ställas vid sammanträden på varje förvaltning inom kommunen.
Kvinnorepresentationen i högre befattningar är oroande, enligt FN:s kvinnokommitté. Ju högre upp man kommer i hierarkin på högskolorna, desto mindre andel kvinnor blir det. Men också på chefposter och i de privata bolagsstyrelserna är kvinnorna alldeles för få. Sverige borde systematiskt använda de instrument som finns för att minska snedfördelningen.
Positiv särbehandling är till exempel en bra metod, liksom avidentifierade arbetsansökningar och att anlita rekryteringsbolag. Det är svårare att komma åt det privata näringslivet. Hotet om kvotering gav viss effekt, men nu finns det inget hot längre och kvotering är inte heller den bästa vägen att gå.
Det handlar om att förändra attityder, vilket också Sveriges regering bör lägga mer kraft på. Fler och bättre åtgärder mot stereotypa attityder och könsroller behövs, säger kvinnokommittén. Regeringen behöver ta fram en strategi för att motverka sexualiseringen av det offentliga rummet.
Sverige kritiseras också för att inte ha statistik över hur många svenska flickor som könsstympats. Stödet till våldsutsatta kvinnor varierar mellan olika kommuner och den höga förekomsten av våld mot flickor och kvinnor är oroande, konstaterar kommittén. Sverige måste också eliminera diskrimineringen av kvinnor med funktionshinder.
Åtgärda skillnaderna
Ett av de stora orosmolnen är bristerna på jämställdhet inom hälso- och sjukvård. Sverige bör fortsätta titta på skillnaderna i bemötande och behandling av kvinnor och män samt åtgärda dem. Och regeringen måste arbeta för att förbättra unga tjejers psykiska hälsa.
Sedan den borgerliga regeringen redovisade Sveriges resultat och fick återkopplingen från kvinnokommittén har det inte hänt mycket. Kvinnokonventionen verkar inte tas riktigt på allvar. Sverige har frihet och demokrati, men trots det uppfyller vi inte alla artiklar i de olika konventionerna om mänskliga rättigheter.
Det första regeringen måste göra är att sprida kännedom om kvinnokonventionen till alla som vistas i Sverige.
Fotnot: Kvinnokonventionen och andra konventioner går att läsa på internetsidan: www.manskligarattigheter.gov.se