Den sjuka vården och ett sjukt beslut
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gotländsk sjukvård har sedan början av 1990-talet förändrats radikalt genom att gå från 1950-talets stora vårdsalar till enkelrum för de flesta. En förändring som har givit integritet för patienterna och möjligheter att hindra smittspridning för professionen. Diagnostik och behandlingsmetoder har utvecklats på Gotland liksom inom landstingen. Vårdtiderna har kunnat kortas och antalet sängplatser minskats. I sig mycket bra eftersom det inte finns något farligare ställe att befinna sig på än ett sjukhus vad gäller risken för att bli än sjukare. Olika typer av sjukhussjuka florerar med jämna mellanrum, risken för lunginflammation, blodpropp, trycksår, förstoppning och felställningar i lederna är väl kända, även vid kortare perioder av sängläge.
Vid jämförelser med andra sjukvårdområden så ser vi att den gotländska sjukvården är dyrare än de flesta, utan att för den skull vara bättre - enligt de kvalitetsjämförelser som också görs. En orsak till kostnaderna är vårt behov av flera jourlinjer som gör att läkarbemanningen blir högre än vad som behövs för den dagliga vården. Men det förklarar inte det stora gap som finns. På Gotland kostar specialistsjukvården (Visby lasarett) 1 500 kronor, per person och år, mer än vad medelkostnaden i riket är. Det blir en överkostnad på cirka 85 miljoner kronor per år.
Vi kan inte skylla på våra besökare eftersom Gotland skickar räkning för varje borttagen fästing eller behandlad hjärtinfarkt till hemlandstingen.
Vi kan heller inte säga att Visby lasarett (liksom skolan) måste få kosta lite mer eftersom vi har ö-läge och flera små enheter. Primärvården och äldreomsorgen på Gotland tillhör de som har de lägsta kostnaderna i Sverige. Detta utan att ha visat någon bristande kvalitet i de brukarenkäter som gjorts. Det går alltså att vara "billig" trots spridd verksamhet.
Under åren har flera "grepp" försökts för att komma till tals med kostnaderna på Visby lasarett. Nu är det definitivt dags igen. Jag är övertygad om att pengarna finns där. Jag är också övertygad om att det går att minska kostnaderna med målet, om lika vård för gotlänningar, kvar. Det handlar om ledning, styrning och lojalitet mot fattade beslut.
*
Jag har följt vad experterna sagt i Miljödomstol och Miljööverdomstol. Jag har hört professorer, docenter och ett flertal ingenjörer. De är totalt oeniga om vilka konsekvenser ett stenbrott har på grundvattnet och Bäste träsk. Den osäkerheten borde vara tillräcklig för att Miljööverdomstolen skulle säga nej till Nordkalks ansökan. Men när stålindustrin kommer in på banan och beskriver sitt behov av gotländsk kalksten - då faller alla gotländska hänsyn - då är beslutet enbart kortsiktigt ekonomiskt. Vad är en 25-årig bergtäkt jämfört med tillgången på det enda livsmedel vi behöver varje dag, nämligen vatten? Ett sjukt beslut!