Den vinröda revolutionen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Generalerna har efter en tids tvekan slagit tillbaka med våld, och när detta skrivs talar det mesta för att juntan än en gång avgår med segern. Den internationella reaktionen har varit stark, men inte tillräckligt stark för att påverka generalerna i Burma.
USA och EU har redan infört sanktioner mot Burma, om än rätt tandlösa, och har därmed svårt att ytterligare påverka juntan.
Kina kan avgöra
De länder, som profiterar ekonomiskt på Burma och levererar vapen till juntan och som därför skulle kunna göra en skillnad i sammanhanget - framför Kina, Indien och Ryssland - är obenägna, att engagera sig och världssamfundet i konflikten.
Kineserna gör rentav en dygd av att inte blanda sig i Burmas interna politiska förhållanden, precis som de gjort i Sudan.
Det kan låta, som en respektabel ståndpunkt, men är naturligtvis i första hand ett sätt att skydda sina affärer. Kina behöver Burmas energitillgångar, mineraler och timmer.
Kinas icke-inblandningspolitik är för övrigt en synvilla. Att inte ta ställning är ju också att ta ställning, i det här fallet för en militärdiktatur. I själva verket har Kina nära kontakter med juntan, och drar sig säkert inte för att lägga sig i Burmas politik om det främjar Kinas intressen. Kineserna spelar ett högt spel när de än en gång - tillsammans med ryssarna - hotar att inlägga veto mot FN-sanktioner.
Blir det nytt blodbad i Burma, kommer kineserna att framstå, som i hög grad medansvariga, och Kinas anseende kan ta obotlig skada. Rentav leda till bojkotter mot OS i Peking nästa år.
Militärstyre och korruption
Ett kinesiskt initiativ för att bryta dödläget i Burma, skulle å andra sidan ge Kina mycket goodwill. Kinesisk diplomati har lett till ett genombrott när det gäller Nordkorea. Den kan bli lika framgångsrik i Burma.
Burma, eller Myanmar, som generalerna döpte om landet till 1989, var en gång en av de mest välmående länderna i Sydostasien. Med sina rika naturtillgångar och strategiska läge, kunde Burma idag ha varit en av de "asiatiska tigrarna".
Men 45 års militärstyre, korruption, etniska konflikter och knarkhandel, har förvandlat landet till en isolerad och fattig ö i en eljest blomstrande region.
Miljoner burmeser drar sig fram, som gästarbetare i Thailand och andra grannländer, och landets naturtillgångar skövlas hänsynslöst.
Generalerna går i spetsen för korruptionen och ser mellan fingrarna med knarkhandeln. Den överdimensionerade armén sysselsätts i slakten av minoriteter.
Det som återstår av statens medel slösas på meningslösa statusprojekt. 2006 flyttades regeringen till en nybyggd huvudstad mitt i djungeln, varifrån juntan nu styr, långt från protesterna i Rangoon och andra storstäder.
Det är möjligt att juntan kan slå ner det här upproret, men på längre sikt är den naturligtvis dödsdömd. Flera av de ledande generalerna är gamla och skröpliga.
Den internationella kritiken växer, och det finns en inhemsk opposition anförd av Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi. Den vann en storseger i det ogiltigförklarade valet 1990.
Vad gör Carl Bildt?
Munkarna är själva inte intresserade av världslig makt, men den vinröda revolutionen kan, med internationell hjälp, bana vägen för demokrati i Burma.
Sverige bör dra sitt strå till stacken genom att trycka på Kina, Ryssland och Indien.
Regeringen bör också genomföra den Burmakonferens, som planerades av den socialdemokratiska regeringen. Bildt flyger kors och tvärs i världen, men vad uträttar han egentligen?