Det är alltid dags för barnen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Barn i utsatta miljöer
Det var "Dags för barnen". Startskott för en nationell mobilisering för barn i utsatta hemmiljöer. Där den ena eller båda föräldrarna missbrukar alkohol.
200000 barn har en sådan situation idag. Det innebär 2-3 barn i varje skolklass. Sannolikt är mörkertalet stort.
Denna nationella mobilisering antyder att detta är en ny stor fråga. Icke så.
Dessa barns situation är väl känd sedan länge. Men inte tillräckligt kraftfullt hanterad av samhället.
Redan i början av 90-talet drog Rädda Barnen igång ett pionjärarbete - "Barnet i alkoholistfamiljen". Fältstudier gjordes, kontakter togs med socialförvaltningar och skolan.
Böcker gavs ut plus en omfattande föredragsverksamhet. Konkreta metoder för stöd och behandling utarbetades.
Intresset var stort under en tid. Sedan kändes det som att kommunerna sjönk tillbaka och inte orkade utveckla denna, för barnen så avgörande, verksamhet.
En frivilligorganisation som Rädda Barnen kan inte och skall inte ta över samhällets ansvar.
Rollen är att peka på problemen, anvisa möjliga lösningar och agera blåslampa. Sedan måste samhället ta sitt ansvar - för barnens skull.
På konferensen i måndags kom de många delarna i socialförvaltningen upp som på ett radband och berättade om sin verksamhet.
Omfattande verksamhet
Socialtjänstens ledning (man får in 1000 anmälningar per år om barn som far illa på olika sätt). Familjebehandlingsteamet (träffar barn och familj i hemmiljö). Familjefokus (arbetar med tonårsföräldrar). Tryggve-grupperna (arbete i barngrupper). Ungdomsgruppen och dessutom fritidsgårdarna.
En imponerande samling aktiviteter. Inte ett moln på himlen, kändes det som. Men likafullt är det alltför många barn och unga som mår dåligt på Gotland.
Förutom barn i missbrukarfamiljer, känner vi från folkhälsorapporter till ungas alkohol-och drogmissbruk liksom de höga siffrorna för tonårsaborter.
Det gäller att nå ut till barn och unga som är i riskzon. Här kan man göra två reflexioner.
Tryggve-projektet har nu arbetat i tio år med barngrupper (8-12 år respektive 13-19 år). 400 barn och unga i missbrukarfamiljer har behandlats. Alltså 40 barn per år.
Det är bara det att ca 600 barn och unga ständigt har behov av hjälp. Samtidigt har man svårt att nå ut till dem. Mängder med broschyrer sprids, men det har tydligen varit svårt att få in barn och unga till grupperna.
Kommunalrådet Gustaf Hoffstedt undrade stillsamt om man försökt med internetsajten Lunarstorm. Det gäller att nå barn och unga där de finns idag.
Den andra reflexionen är förskola och skola, som knappast fanns med under konferensen.
Ändå är det här man kan se signalerna om ett barn har problem. Redan i förskolan finns signalerna. Men de kan dock vara svåra att upptäcka.
Behov av elevvård
BO förde med stor kraft fram behovet av elevvård. Helt enkelt en fungerande skolhälsovård. Den fanns en gång i Sveriges skolor. Men så rustades den ner under besparingstider.
Visst finns skolsköterska och skolläkare, men kan inte möta de stora behoven. Kuratorer och psykologer, som verkligen skulle behövas idag, saknas på många håll. Sparar man på barns kroppsliga och själsliga behov, så biter sig samhället i svansen.
Rekylen kommer senare i livet och kostnaderna blir mångdubbelt större när barn växer upp och blir missbrukare och kriminella.
Att satsa på barnen är att satsa på ett gott samhälle. Det är alltid dags för barnen. Det räcker inte med en och annan kampanj.