Det brutala arbetslivet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det beror inte på att a-kassan, sjukersättningen och förtidspensionen varit för generös och att dessa människor är lata och föredrar att vara hemma och leva på bidrag.
Det påstår ju de borgerliga partierna och minskar på bidragen i hopp om att de sjuka, arbetslösa och förtidspensionärerna ska av ekonomisk knapphet piskas tillbaka till arbetsmarknaden.
På 1980-talet var våra trygghetssystem ännu mer generösa, men då var inte så många som nu arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade. Men det som hänt är att arbetslivet har brutaliserat. Alla jobb inom industrin, kommunerna och försvaret, som kunde ge den som inte var på superalerten ett jobb, har försvunnit. Nu har vi ett brutaliserat arbetsliv, som kräver att alla ska jobba stenhårt, underbemannade och klara att andra är sjuka, utan att vikarier sätts in.
Stressen och utslitningen av människor i arbetslivet har ökat kraftigt. Arbetslivet har brutaliserats kraftigt de senaste 15 åren och jobben för dem, som inte kan lägga 120 procent på jobbet, har försvunnit. Då återstår bara trygghetssystemen. A-kassan, sjukersättning och förtidspensionen. Det är den enda trygghet de har.
Svaret på problemet är inte sämre bidragsersättningar. Svaret på problemet är att något måste göras åt det brutaliserade arbetslivet, som sliter ut människor. Den politiska kraft som kan formulera realistiska vägar och åtgärder att tillsammans med facken och arbetsgivarna förändra arbetslivet, kommer att lösa det verkliga problemet. Högern är inte intresserad av detta.
Kan socialdemokratin och den samlade vänstern tillsammans med facken hitta de konkreta förslagen, på hur det brutala arbetslivet kan förändras till det goda och utvecklande arbetslivet. De partier som hittar den lösningen vinner nästa val.