Det finns inte mer tid att tillgå
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vi leva här
Med mycken möda
Och stort besvär"
Säkert sjunger ni redan med och fortsätter direkt: Hej tomtegubbar..... En av julens klassiska visor som alla kan. Egentligen en polska, en nigarepolska. Benen viker sig nästan automatiskt när vi sjunger. Texten har sannolikt sitt ursprung från Bibeln, som så mycket annat i juletid.
I Jobs bok i Gamla Testamentet står att människan lever en liten tid full av oro. Och så kan det kännas. Vi lever i en orolig värld.
Vi oroas för barn och barnbarn. Oroas för jobb och ekonomi. Oroas för hur det skall bli med klimatet och oroshärdar ute i världen. Men däremellan är det lustigt att leva, just som i visan.
Hur har vi använt året?
En liten tid vi leva här. Många av oss tänker nog lite extra på Tiden när ännu ett år lider mot sitt slut. Hur har vi använt året, hur har vi använt tiden? Tiden har vingar, brukar det sägas. Tiden ilar, tiden flyr. Men så är det inte.
Tiden går varken fort eller sakta. Den lunkar på, framåt. Svår att få grepp om, svår att ta på. Var finns den? Syns inte. Den bara är, eller snarare kommer och går. Men på något sätt är det alltid nu.
Tiden lämnar oss inte, den kommer till oss. För att användas på ett så klokt sätt som möjligt. Men i vår uppskruvade värld, med många bollar i luften, som det brukar heta, upplever vi att tiden inte räcker till. Räcker inte till allt vi vill göra.
Tror att vi kan köpa oss extra tid med tekniska prylar eller få tillgång till extra tid med smart planering. Men det finns inte mer tid att tillgå än den som redan är. Det vi gör är att stoppa in så mycket jobb och aktiviteter som möjligt i den tid (vakentid) som står oss tillbuds. Som att stoppa en julkorv. Det är väl då det känns stressigt.
Vi behöver bara vara
I vår kultur är vi präglade av att alltid ta vara på tiden. Att tid inte får förspillas. Men ibland behöver vi bara vara. Som tjuren Ferdinand sitta där under korkeken och lukta på blommorna. Låta tiden komma och gå. Sitta där i ett nu och tänka: i sinom tid, så småningom. När dom stångats färdigt så tar jag mig en liten promenad i lugn och ro.
Nog behöver vi reflektera över tillvaron ibland. Glädjas över att finnas till, just nu. Då kan vår märkliga hjärna ge oss de mest överraskande lösningar och idéer. När tankarna görs fria och får vingar blir dom geniala. Och då känner vi oss lite smartare och lite nöjdare.
Tiden kommer, tiden går
Tiden kan vi fundera på i all oändlighet. Men den får nog ha sin gång, minut för minut, dag för dag. Samma takt år efter år. Tiden kommer, tiden går, som min morfar tillbakalutad brukade säga från sin kökssoffa, med en förnöjsam suck.
En doft av ro från en generation som inte tycktes ha så ont om tid. Kanske för att de varken hade mobil, e-mail eller TV.
Mycket kan skrivas och filosoferas om Tiden. Intressant, men blir man så mycket klokare? Lyssna till Alf Henriksson, så räcker det med fyra rader:
"När alla klockor stannat
ska tiden gå ändå.
Den gör ju ingen annat
Den bara larvar på."
I enkelheten visar sig mästaren. Och så denna svindlande tanke av samme Henriksson, nu inför det nya året:
Dagen idag är en märklig sak.
Tänk evighet fram och evighet bak.
Ja, evighet fram och evighet bak. Däremellan, en liten tid vi leva här.