Det kan med fog sägas att nollvisionen hamnat i diket
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tydlig utveckling
Uppgifterna om att antalet döda i trafiken ökat med 10 procent under 2007, drygt 200 fler än enligt den fastlagda visionen, kommer naturligtvis inte som en överraskning. Den negativa utvecklingen har varit tydlig under lång tid och så känd att Vägverket och andra som sysslar med trafiksäkerhet i god tid före årsskiftet hade gjort analyser och förberett kommentarer.
Och det finns förklaringar till dikeskörningen. När visionen lades fast befann vi oss i djup lågkonjunktur. Det är det som bekant inte nu. Fler har råd att köpa och köra såväl bilar som motorcyklar och mopeder. Detta är en omvärldsfaktor som vare sig regeringen eller Vägverket har ansvar för och inte haft anledning att motverka.
Andra förklaringar, som den ökade alkoholkonsumtionen och det allt högre trafiktempot, ligger det annorlunda till med. Där kan man definitivt inte svära sig fri från ansvar.
Sak samma med bortbyggandet av de farliga trafikmiljöerna. Samhället måste här, som NTF:s nytillträdde chef Jan Sandberg uttrycker det, se till att trafiksituationerna blir mer "förlåtande". Med detta menar han att såväl trafikslagen som gator och vägar bör planeras och utformas på ett sådant sätt att de är mer generösa mot misstag - den mänskliga faktorn om man så vill.
I trafikmiljöerna handlar detta om att bygga ännu fler mötesfria vägar med mitträcken och om att ta bort träd och stora stenar. Här måste såväl regeringen som kommunerna satsa mer och det är beklagligt att den stora infrastrukturpropositionen fördröjs till i höst. Här finns många försyndelser från det tidigare styret att reparera.
Den enskildes ansvar
En rejäl folkbildningskampanj, gärna med sedvanligt engagerat deltagande från våra studieförbund, skulle vara en högst välkommen åtgärd i "bärgningsarbetet". Trafiksäkerhet handlar, precis som infrastrukturminister Åsa Torstensson förklarade i intervjuer på onsdagen, mycket om den enskildes ansvar. Men för att kunna ta detta ansvar krävs det mer information, upplysning och motivation. I just det sammanhanget kan det tyckas lite märkligt att regeringen lämnat beskedet att man avser att avveckla NTF:s verksamhetsbidrag på 25 miljoner kronor.
I allt det mörka finns det också glädjeämnen. Ett sådant är att antalet döda bland såväl barn som äldre minskat kraftigt. Bland barn upp till 14 år omkom för 30 år sedan 100 per år. Nu är den siffran nere i ett tiotal. Något som rimligen bara kan tolkas som att satsningen på trafikundervisning i skolorna och på att bygga säkrare trafikmiljöer varit framgångsrik. För de äldre gäller sannolikt en bättre trafikmoral än för genomsnittsvensken.
Även om nollvisionen nu hamnat i diket vore det helt fel att skrota den. Den har haft betydelse för att sätta fokus på åtgärder för att minska trafikdöden och den har trots allt burit frukt. Utan åtgärder hade det sett ännu sämre ut. Så behåll visionen men lägg fast mer realistiska mål och gör också upp om ansvarsfördelningen. Endast så kan vi få färre allvarliga trafikolyckor och långt färre döda än under det år som nu är till ända.