Det ligger i sakens natur
Foto: Hasse Holmberg
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att leva tillsammans är inte alltid en dans på rosor. Problem av olika slag uppkommer förr eller senare i nästan alla relationer. De uttalanden av typen, "vi har aldrig sagt ett ont ord till varandra" som förekommer i intervjuer är inte alltid med sanningen överensstämmande. I varje fall inte i sin helhet.
I många fall klarar man ut sina kriser. Vi ser idag fler och fler guldbröllopspar. Något som förhoppningsvis inte enbart beror på den ökande livslängden utan också på att det finns goda tekniker att komma till rätta med relationsproblem. Det finns professionell hjälp att få.
Tar inte ansvar
Desto allvarligare är det då att inte alla kommuner tar sitt ansvar och med acceptabla väntetider förmår tillgodose de önskemål om familjerådgivning som finns. Som Ekot rapporterat tar det nämligen, i framförallt de större städerna, alldeles för lång tid innan ett par som hör av sig kan få träffa en familjerådgivare. I Stockholm är väntetiden hela tio veckor medan det i andra stora kommuner som Linköping, Norrköping, Göteborg, Umeå, Uppsala och Örebro dröjer fyra till åtta veckor. Även det helt oacceptabelt!
Det är definitivt inte något lätt steg att inför andra, låt vara professionella människor vana att syssla med relationsproblem, berätta om sin kris och sina problem. När ett par är berett till detta har det inte sällan gått ganska lång tid. En svår tid med gräl, oenighet, tystnad och i allvarliga fall rent destruktiva beteenden. En tid som inte minst är påfrestande för barnen. Att i en sådan situation mötas av beskedet: "Familjerådgivningen - var god vänta" är naturligtvis enormt frustrerande och kan leda till att krisen fördjupas bortom räddning.
För framtiden
Det man i sammanhanget också måste komma ihåg är att familjerådgivningen inte enbart är till för att lappa ihop trasiga relationer. Nej, en lika viktig uppgift är att få till stånd ett fungerande samarbete även efter en separation. Bland annat om barnens situation och behov.
Det är, inte minst om separation är enda utvägen, mängder av beslut ett par måste fatta. Gemensamt! Det handlar om val av dagis, barnens skolgång, umgänget med föräldrarna, boende, underhåll, med mera. I flera av dessa frågor finns alltid domstolsutslag som yttersta medel att lösa tvister men i andra fall bara förutsätter lagen att föräldrarna ska komma överens. Det är det definitivt inte alla som klarar utan hjälp utifrån och när sådan dröjer är det tveklöst barnen som får sitta emellan.
Bedrövlig situation
Därför finns det knappast någon annan lösning för kommunerna än att skjuta till mer resurser. Duktiga och skickliga familjerådgivare och terapeuter finns inte bara verksamma hos kommunerna.
I Stockholm förefaller det, att döma av telefonkatalogens gula sidor, definitivt inte vara någon brist på denna profession. Det är knappast särskilt mycket annorlunda i övriga storstäder. Genom att införa ett "check-system" där föräldrar ges rätt att söka familjerådgivning även utanför den kommunala, borde kösituationen snabbt kunna bemästras.
Fram till dess är det bara att instämma med Ann-Marie Lundblad, doktor i folkhälsovetenskap som utvärderat familjerådgivningarnas arbete: "för föräldrar, för barn, hela familjer är detta bedrövligt". För precis så är det!