Det var inget "hokus pokus" bakom centerns förnyelse
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och på den punkten finns det ingen anledning att inte ge Grundelius rätt. För det var knappast något "hokus pokus" som förnyade centern. Knappast heller den teknik att "djuplyssna" som Grundelius skriver mycket om i sin bok "Hållbar kommunikation". Utan framför allt en stark och framåt ledare, Maud Olofsson, och ett parti i djup kris som tillät sig att tänka i nya tankebanor, bli tydligare och samtidigt återknuta till sina rötter som ett parti för den fria företagsamheten - tidigare främst den självägande bonden.
Personers funktioner
Därmed inte sagt att de många seminarier (workshops) och långa samtal (säkert djupa) som genomfördes under förnyelseprocessen var oviktiga. Men det är att kraftigt överdriva konsultrollen och att ha en övertro på speciella kommunikationsteorier om man tror att tekniken att "djuplyssna" är ett universalmedel för att lösa kriser. Detta varken i företag, ideella organisationer eller partier. Visst, det gav kanske sitt bidrag till en nödvändig förnyelseprocess i centerpartiet i slutet av 1990-talet. Men det är egentligen den enda slutsats som kan dras.
I sin bok beskriver Eva Grundelius utförligt och ingående om sin del i förnyelseprocessen. Detta dock utan namns nämnande, varken på involverade personer eller ens det parti som det hela handlar om. Det är en brist. När det nu ändå står klart att det är just centern det gäller hade framställningen vunnit på att hon varit mindre diskret.
Nu går det ändå, för den initierade, att av de olika sammanhangen läsa ut vilka personer som agerar, uttalar sig eller inte gör något alls. För även om Eva Grundelius inte skriver ut några namn är hon flitig med att använda deras funktioner.
Positionsförflyttning
På några viktiga punkter går det att beslå framställningen med direkta fel eller missuppfattningar. Något som visar att Eva Grundelius trots goda intentioner och en så gott som aldrig sviktande optimism spelade en mer perifer roll än hon själv tror.
Lennart Daléus fick inte avgå som partiledare för att han inte var tillräckligt aktiv eller efter en tid inte deltog alls i Eva Grundelius förnyelseprocess. Det hon kunde iaktta under hösten 2000, strax innan Lennart Daléus avgång på vårvintern 2001, var symtomen på hans alltmer passiva och frånvarande ledarstil. Det var verkan snarare än orsak.
Dessförinnan hade Lennart Daléus gjort partiet mycket stora tjänster när han grundlade den politiska positionsförflyttning och det förtydligande av partiets politik som sedermera (under Maud Olofsson) kom att leda till partiets framgångsval 2006. Efter att ha gjort dessa insatser var det dock som om Daléus tröttnade.
Inflytande betydelse
På en punkt har Eva Grundelius helt rätt i sin redogörelse för förnyelsen av centern. Det är när hon redan i inledningen, och där avstår hon inte från namn, beskriver centerns förändring som mycket av förutsättningen för bildandet av Allians för Sverige och det regeringsskifte som sen blev följden.
Det hade inte blivit något majoritetsskifte utan centern och centern hade inte vågat språnget till alliansbygge utan en reparerad för att inte säga återställd självkänsla. För detta är det fullt möjligt att Eva Grundelius och hennes medkonsulter spelade viss roll. För den politiska förändringen med krav på skattesänkningar, satsning på företagandet och moderniserad miljöprofil spelade hon däremot noll och ingen roll.