Diskriminerande terminsavgifter
Den borgerliga regeringens förslag om avgifter för utländska studenter på svenska högskolor är enbart cynisk överklasspolitik, där de fattiga, som alltid, är förlorarna.
Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Avgiften kommer att bestämmas av självkostnadsprincip och det blir därmed dyrare att till exempel studera medicin än språk. Fattiga läkarstudenter göre sig därmed icke besvär.
Bara med fet plånbok
Det här har varit på gång ett bra tag, men det är först nu som egentlig kritik börjar höras. Det är verkligen ett kontroversiellt förslag, men egentligen föga förvånande med tanke på hur hårt den borgerliga regeringen arbetar för att cementera klassklyftorna.
Som Sveriges Förenade Studentkårers ordförande Elin Rosenberg uttrycker det: "Med studieavgifter bygger regeringen upp en mur som bara de med fet plånbok kan komma över. Sverige skriker efter spetskompetens och nu riskerar vi att förlora studenter som har allt förutom just de ekonomiska förutsättningarna".
Leijonborg besvarar kritiken genom att hänvisa till ett stipendiesystem, som ska införas i samma veva, men det blir ju ändå samma utklassning. Studenter med utomeuropeisk härkomst får enbart komma hit på nåder. Vad vinner Sverige på det? Vad inbillar man sig att man sparar, i jämförelse med det kunskapslyft utbildning betyder, oavsett om det gagnar oss här i Sverige eller något annat land?
Gör utbildning till en klassfråga
Att flytta hit från ett annat land kostar i sig en hel del och är säkerligen inte heller det något som varje student förmår. Att då ytterligare försvåra för mindre bemedlade studenter är enbart dumsnålt.
Inte nog med att den borgerliga regeringen generellt vill minska antalet högskoleplatser och åter göra utbildning till en klassfråga. Nu ska vi dessutom stänga portarna mot omvärlden och neka inträde för utomeuropeiska studenter, såvida de inte viftar med ärvda pengar eller ett stipendium beviljat på nåder av Leijonborg.
Borgerlig överklasspolitik
Leijonborg vill att svenska högskolor och universitet ska tävla med Cambridge och Harvard, och det går väl an. Men vad fyller avgifterna för funktion?
Stipendier i all ära, men en sådan fond kan ju inte vara outsinlig. Många studenter, med toppbetyg, men utan ärvda pengar på banken, kommer obevekligen att lämnas bakom hela tiden.
Känns det som en seger, som en vinst? För mig andas det enbart cynisk överklasspolitik, där de fattiga, som alltid, är förlorarna.