Dyster vision för klimatet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det konstaterar den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen, vars slutbetänkande presenterades i måndags.
På presskonferensen målades ett riktigt skräckscenario upp. Enligt prognoserna för det närmaste seklet kommer Sverige att få mer nederbörd under höst, vinter och vår, samtidigt som somrarna blir varmare.
Och det kan få allvarliga konsekvenser. Omkring 150000 fastigheter ligger i riskzonen för havserosion, ytterligare 150000 kan vara i farozonen för ras och skred.
Områdena kring de stora sjöarna, särskilt Vänern, hör till de mest sårbara. Avtappningen från Vänern måste öka, antingen genom Göta älv eller via en ny tunnel till Västerhavet, konstaterar utredaren Bengt Holgersson.
Östersjön kan få ökade problem med övergödning, om inte utsläppen av fosfor och kväve minskar radikalt. Vissa marina arter, som torsken, riskerar att slås ut - samtidigt som nya arter kan ta sig in och breda ut sig i Östersjön när temperaturen höjs.
Och i fjällen hotas både turistnäringen och rennäringen. Trädgränsen kommer att flyttas längre upp, samtidigt som snön minskar.
Klimatförändringarna får inte bara negativa effekter, värmen för också med sig en del fördelar. Möjligheterna att utnyttja vattenkraften förbättras, behovet att värma upp hus minskar.
Dystra prognose
Jord- och skogsbruket kan också gynnas när klimatet blir varmare: skogen växer fortare, odlingssäsongen blir längre. Däremot kan angreppen från skadedjur komma att förvärras, samtidigt som torka och skyfall kan få skördarna att slå fel.
Prognoserna är minst sagt dystra - men det innebär inte att det är för sent att agera. Utredningen kommer med flera förslag för att motverka de negativa följderna av klimatförändringarna.
Bland annat vill utredarna att vissa delar av de myndigheter som redan i dag arbetar med klimatfrågan, som SMHI, slås ihop till en ny myndighet, Institutet för klimatforskning. Utredarna föreslår också att staten ska inrätta ett särskilt klimatanpassningsanslag för att hjälpa kommunerna att hantera problemen som uppstår.
Alla kommer inte att vara nöjda med utredningens slutsatser. LRF gick redan i förväg ut och uttryckte besvikelse över att utredningen inte föreslår en statlig katastroffond för jordbrukare som drabbas av extremt väder. Men staten kan inte stå för ett heltäckande skydd - det är rimligt att kräva att jordbrukarna tar en del av ansvaret genom privata försäkringar.
På samma sätt är det rimligt att kräva att kommunerna tar ett större ansvar och förbereder sig för ett varmare klimat. Många drömmer om att bo vid kajer och stränder, att ha sjöutsikt och en privat brygga. Nu gäller det för kommunerna att ta åt sig informationen i utredningen, att inte falla för frestelsen att bygga på platser som är i riskzonen för översvämningar, ras eller erosion. Kruxet är att våga avstå från kortsiktig nytta - för att istället välja det som är långsiktigt hållbart.