Efterlängtad reform i USA
Camping är ett bra alternativ för de som har dåligt med pengar.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
45 miljoner människor står utanför den flora av sjukvårdsförsäkringar som betalas av arbetsgivarna och/eller ur egen ficka. Mer än hälften av alla amerikaner uppger att ekonomin påverkar deras val av vård; ibland att man avstår från att söka vård. Inte heller är kvaliteten på sjukvården högre i USA än i Europa. Resultaten av till exempel operationer är ungefär densamma. Europa har mer förebyggande sjukvård, vilket leder till att färre blir sjuka.
Kostnadsskillnaden förklaras helt av det oöverskådliga privata försäkringssystemet. Det är inte bara administrativt tungt. Det låser in vissa amerikaner i ett system som inte alltid visar sig hålla vad det lovar när man väl hamnar på sjukhuset, och låser ute amerikaner som inte är friska i utgångsläget. Medan somliga amerikaner betalar för mycket för sina försäkringar, får andra inga försäkringar alls. Orättvisorna i systemet förstärks av en generös avdragsrätt för premierna som gynnar amerikaner med höga inkomster, samtidigt som det driver upp kostnaderna i hela sjukvården. Att det finns olika privata vårdgivare, betyder inte att det råder någon verklig konkurrens. Kontrollen av taxorna är dålig.
Sjukvårdsdröm
Demokraterna har i 75 år drömt om att i grunden reformera USA:s orättvisa och ineffektiva sjukvårdssystem. En rad demokratiska presidenter, alltifrån Franklin D. Roosevelt, har tagit politiska risker för att åtminstone komma ett stycke på väg. Lyndon B. Johnson (1963-1969) nådde längst med Medicare som säkrar sjukvården för 45 miljoner äldre och handikappade amerikaner. Bill Clinton misslyckades kapitalt med ett stort upplagt försök att införa en allmän sjukvårdsförsäkring på 1990-talet.
Mycket tyder på att Obama kommer att lyckas bättre. Det allmänna opinionsläget har svängt i USA, och demokraterna har en stark och relativt väl sammanhållen majoritet i kongressen.
Den ekonomiska krisen med växande arbetslöshet har visat hur sårbart det nuvarande systemet är, och samtidigt åskådliggjort hur stora sociala åtaganden minskar de amerikanska företagens konkurrenskraft. Ett bra exempel är GM, som staten tvingats överta, men problemet är kanske ännu större i mindre företag.
Rättvisereform
Kongressen manglar just nu ett förslag som går ut på att alla amerikaner ska ha någon form av försäkring, och som erbjuder en offentlig försäkringsringsplan som alternativ till de privata försäkringsbolagen. Lagen rensar också upp i den privata försäkringsdjungeln, och lägger kontrollen på den federala regeringen.
Reformen ska finansieras genom lägre ersättningar till vårdgivarna och högre skatt för de allra rikaste. Det senare är en rättvisereform i sig, med tanke på att den rikaste procenten kapat åt sig dubbelt så stor andel av de amerikanska inkomsterna sedan 1986, samtidigt som deras genomsnittliga skatt minskat från 33 till 23 procent.
Obamas sjukvårdsreform präglas av både djärvhet och pragmatism. Går den igenom kongressen någorlunda intakt, blir den en av de allra största politiska landvinningarna i USA på många år. Även om den statliga försäkringsplanen, som ivrigast bekämpas av sjukvårdsindustrin och republikanerna, skulle ersättas av någon form av försäkringskooperativ, har ett stort steg tagits mot ett rättvisare och mer solidariskt USA.