LEDARE: En anonym minister

Ända fram till Olof Palmes dagar var det en oskriven regel att regeringen valde ut sina ministrar från riksdagens mest meriterade ledamöter på området. Därmed kunde man få personer med ett folkligt mandat i ryggen och samtidigt en gedigen kunskap. På gott och ont har denna tradition försvunnit och andra förtjänster, inte minst att fungera väl medialt, har blivit viktigare. Idag är det i praktiken bara justitieministerposten som alltid tillsätts av personer med utbildning på området.
När regeringen i onsdags meddelade att Sveriges nya högskole- och forskningsminister heter Tobias Krantz kändes det som om denna fina tradition gjort ett kärt återseende. Krantz är inget namn som den stora allmänheten känner till och hur han kommer att göra sig i media är en oklart. Däremot är han den första ministern på utbildningsområdet på närmare ett halvt sekel som själv har en doktorsexamen. Och även om han inte sitter i utbildningsutskottet har han inom sitt parti arbetat med frågorna under lång tid. Det är en sakkunnigt meriterad minister som nu tillträder.
Redan från start finns det flera utmaningar att ta tag i. Studiemedlen för studenter är fortsatt lågt och kvaliteten på högskoleutbildningen behöver förbättras. Speciellt det senare kan bli svårt. I en kraftig lågkonjunktur är det lockande att försöka trycka in så många studenter på universiteten som möjligt. Som studerande får man inga höga bidrag från staten och det mesta måste ju ändå betalas tillbaka. Därför såg vi en kraftig utökning av högskoleplatserna under 90-talskrisen, utan att några nya resurser sköts in till undervisningen.
Den typen av konjunkturstudenter gynnar ingen. Det är därför glädjande att höra Krantz redan från start ta avstånd från att ytterligare utöka antalet studenter och istället betona kvalitén. Ur ett samhällsperspektiv kommer det att löna sig.
När det gäller studiemedlet är vår nya minister dock mer avvaktande. Det är angeläget med en höjning, men kan bli svårt med tanke på finanskrisen lyder beskedet. Det är en förståelig invändning. Samtidigt är studiemedlet, tack vare inflation, betydligt mindre idag än det var för trettio-fyrtio år sedan. En höjning vore därför nästan nödvändig.
Krantz kommer troligen inte att bli någon känd person. Med 22 ministrar är det knappast möjligt, eller ens önskvärt, att alla blir namn som den stora allmänheten kan peka ut, men ett gott arbete kan de göra ändå. Med sin erfarenhet och utbildning har Krantz alla möjligheter att bli en av regeringens bättre ministrar.

Ledare: En anonym minister