En del har dåliga motionsvanor
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tiden är ganska knapp - den inleds med riksmötets öppnande i mitten av september och avslutas i oktober, två veckor efter att budgetpropositionen lagts fram.
Kanske är det just den här korta tidsfristen som gör motionsfloden så intressant och emellanåt så underhållande. Det är under den allmänna motionstiden som organisationer och särintressen försöker få sin vilja igenom, det är nu ambitiösa nykomlingar försöker se till att profilera sig.
Allt platsar
Under några få veckor på året släpper ledamöterna loss sin kreativitet i motionsskrivandet, de bjuder på anekdoter, indignerade utläggningar, ibland också en smula humor. Ingen fråga är för liten, för lokal eller för obskyr.
Vissa riksdagsledamöter vänder sig direkt till den egna valkretsen: de argumenterar för att en viss väg ska byggas ut eller att en järnväg ska ändra sträckning. Andra tycks snarare tala ur hjärtat, de skriver om ämnen som gläder eller bekymrar dem.
En grupp socialdemokrater, med Helén Pettersson från Umeå i spetsen, förordar "en kattutredning som kan bidra med bättre kunskap och öka katternas status i det svenska samhället". Miljöpartisterna Helena Leander och Tina Ehn är särskilt engagerade i fiskarnas situation. "Vi måste börja se fiskar som enskilda individer, med utvecklad förmåga att känna smärta och lidande," förklarar de. Siw Wittgren-Ahl (s) propagerar för fler koloniträdgårdar, Tina Acketoft (fp) vill tillåta pepparsprej, Aleksander Gabelic (s) vill se FN- och EU-fanor i riksdagen.
Det är lätt att raljera över alla små, udda förslag. Men det finns en styrka i att riksdagsledamöterna då och då får chansen att lägga fram avvikande idéer:
ibland vaskas riktiga guldkorn fram.
Mängd går före tanke
Däremot är det ett problem att många ledamöter fokuserar på kvantitet i stället för kvalitet. Moderaten Rolf Gunnarsson från Falun hör till riksdagens flitigare motionärer. I år vill han bland annat förbjuda kamphundar, ändra reglerna för alkoholservering, byta namn på Arlanda flygplats och göra 20-lappen till ett mynt. I brådskan verkar han inte hunnit kontrollera att motionerna hänger ihop inbördes.
I en motion kräver Rolf Gunnarsson ytterligare resurser till Dalarnas hårt ansträngda infrastruktur. Dalabanan är "överbelagd, vilket också innebär att restiderna förlängs till/från huvudstaden", skriver han.
I en annan motion propagerar Gunnarsson för att en ny polishögskola ska förläggas i hemlänet. Och vad framhålls då som Dalarnas stora fördel? Jo, länets "bra kommunikationer med storstadsregionerna med goda järnvägs- och flygförbindelser".
Sådana förslag kan knappast behandlas seriöst - möjligen kan de leda till viss publicitet på hemorten.
Medielistor lockar
Det verkar ibland vara viktigare att hamna högt på mediernas rankinglistor över aktiva riksdagsledamöter än att faktiskt åstadkomma något. Och det är trist: varken riksdagen eller allmänheten tjänar på att en stor flod av motioner åker direkt i papperskorgen.