En jämn trafikrytm är det bästa för miljön
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den 25 juni tog jag upp hastighetsbegränsningarna på våra vägar. De var då aktuella, eftersom de så kallade sommarhastigheterna just hade börjat gälla. Jag tog som exempel min egen resväg mellan sommarvistet i Kvarnåkershamn och hem och arbete i Visby.Sällan har jag fått så många reaktioner på en skrivning, de flesta med instämmande i mina tankegångar.Den mest överraskande reaktionen fick jag när jag utförde ett ärende som normalt innebär att man måste legitimera sig om man inte ömsesidigt känner varandra. Och jag kände definitivt inte henne. Men hon motiverade sitt uteblivna legkrav med:-Det du skrev om hastigheterna var bra.Det var en reaktion, andra har kommit vid direkta personkontakter med bekanta och en del icke bekanta. Andra har kommit som e-post, det som är dagens vanligaste kontaktkälla."Vi måste fortsätta"
Häromdagen fick jag besök här på tidningen av en person som ville diskutera hastighetsgränser. Han har tidigare varit bilskolärare, berättade han, och han var mycket skeptisk till de gotländska myndigheternas inställning till hastighetsfrågorna. Han berättade om olika kontakter och nämnde att det i stort sett bara var tidigare chefen för trafikpolisen, Christian von Corswant, som i princip delat åsikterna. Nämligen att alltför många och till synes omotiverade begränsningar minskar respekten för de motiverade begränsningarna.Ja, det är ju ungefär vad jag sagt i de här frågorna och den forne bilskolläraren tyckte därför att vi måste fortsätta bilda opinion i de här sammanhangen.Det är vad jag nu gör, men ta det därför inte som ett beställningsjobb. Jag kommer att fortsätta med min opinionsbildning så länge jag ser det skäligt, och givetvis känns det då extra motiverat genom det stöd jag upplever i denna del av mitt mitt arbete som kommenterande journalist.30-försöket
Tro nu inte att jag är emot alla begränsningar. Nej, det är bara dem jag tycker är omotiverade, inte minst för att de stör den jämna trafikrytm som är allra mest gynnsam för miljön. Ett fordon i jämn 90-hastighet släpper ut mindre skadliga ämnen än ett som även i låga farter måste växla mllan hastighetsminskning och hastighetsökning titt som tätt.30-gränserna utanför skolor i stadsbebyggelse är definitivt motiverade. I alla fall under skoltid. Mer tveksamt är däremot om 30-gränsen på Kolonigatan vid Södervärnsskolan är motiverad ända till klockan 22 på kvällarna. I vissa villaområden kan också 30-gränsen kännas något överdriven.Däremot är regeln om att hålla högst 30 kilometer vid omkörning eller möte av stillastående skolbuss en av de mest motiverade begränsningarna. Det händer att jag till och med stannar i stället för att köra om när jag ser att barn är på väg ur bussen. Även om det leder till att någon bakomvarande blir irriterad på mig för detta. Jag ser det värt att vara extra försiktig i de situationerna när man vet hur människor ibland helt kan tappa koncentrationen mot omgivningen och rikta in sig på en enda sak. Som när 9-åringen upptäcker att älsklingshunden viftar välkommen med svansen på andra sidan vägen. Då har 9-åringen inget utrymme för att tänka på annan trafik och döda vinklar.