En nollvision på självmord är fel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Självmord går att förebygga, säger man. Javisst, men om du är 17 år eller 83 år och inte vill fortsätta att leva, det är en påtaglig skillnad. Eller om du är frisk och inte dödligt sjuk. Om du kan gå eller har en bruten ryggrad.
Alla självmord handlar inte om psykisk ohälsa. Att ta sitt eget liv kan var ett noggrant övervägt beslut av en människa som vill bli respekterad för just detta beslut. Människor har svårt att respektera att någon väljer att gå ut ur livet.
Lider av sjukdom
Ingen skall behöva ta sitt liv, säger man snusförnuftigt i vänsterpartiet. I ålderdomen finns det många som lider av sin ålderdom och sin skröplighet och vill få lov att ta sitt eget liv i stället för att hamna i åldringsvårdens hantering. Det har jag full förståelse för och kunde vi medverka till att fler människor som lider av sjukdom, som lider av ålderdom, som lider, fick ett värdigt slut, så borde vi göra så. Hjälpa till, inte ängslas för något som vi alla är på väg mot.
Min pappa gjorde ett val att gå ur livet vid 83 års ålder för egen maskin men blev upptäckt lite för tidigt. På sjukhuset sa läkaren att man måste rädda liv. Vilket liv gick han tillbaka till några år, om inte just till ensamhet, svaghet och det som han valt att lämna. Att bli omhändertagen av människor han valt bort.
Dessutom ofta lurad av andra människor som utnyttjade tillfället av en svag och inte alltid klar människa.
Det blev ett lidande inte bara för en gamling utan för hans omgivning. Vem kan säga till en 83 åring som vaknar upp från ett självmordsförsök; att du skall se att det blir bra. Livet är härligt. Värt att levas.
Självmord bland unga män
Unga människor som inte får livet att gå ihop har ofta tankar kring självmord. Flickor skär sig. Det är väl ett tecken om något, på att något är galet. Men ibland skär sig flickor för att andra flickor skär sig. Det blir en slags hausse som övriga häftiga grejer man gör för att känna på livet.
Hur skall man veta vem som kommer att gå över gränsen och vem som hotar om att gå över gränsen men aldrig gör så. De självmord som sker bland unga män på ön till exempel, hur skall man se tecknen? Förebygga? Vem skall se tecknen?
Ja, självklart skall man stötta människor som har det svårt och unga människor som inte hittat någon riktning i sitt liv men samtidigt kan ha en "en taskig bakgrund" som tynger ner dem. Just unga män på den här ön behöver hjälp.
Det finns så många vuxna "trasiga barn" i vårt samhälle, vuxna som bär på förfärliga barndomstrauman. Överallt far ungdomar illa. Gör också illa. Inte bara sig själva.
Frånkänner sig ansvar
När unga människor far illa, så tycks konsekvensen ha blivit att förvaltningar numera vare sig det är polis eller socialförvaltning i stället för att ta sitt ansvar, har tagit för vana att göra utredningar om sin egen inblandning och alltid i dessa internutredningar kommit fram till, att de som polis eller socialarbetare frånkänner sig ansvar.
Rödeby är ett tydligt exempel och inte på något sätt unikt. I grunden handlar det om vilket synsätt vi har på människor numera. Och mänskligt liv.