En onödig miljöskatt
Foto: Björn Larsson Ask/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Syftet med skatten var - som alltid - väldigt gott. Den infördes 2006 av den socialdemokratiska regeringen. Meningen var att skatten skulle göra det mer lönsamt att sortera och återvinna sopor, istället för att elda upp dem.
Skatten utformades så att den var betydligt lägre om soporna eldades i ett kraftvärmeverk - det vill säga även användes för att producera el - än om de eldades i ett vanligt värmeverk utan elproduktion. Skatten omfattar bara hushållsavfall, inte avfall från företag och verksamheter.
Trots alla dessa goda föresatser är skatten ett enda stort misslyckande. En statlig utredning, Skatt i retur, har studerat vilken effekt förbränningsskatten har haft. Utredningen konstaterar att den helt enkelt inte varit särskild effektiv och att skatten inte bidrar till att konsumenterna sorterar mer.
Den enda styreffekt skatten har haft är att det nu lönar sig att åka några extra mil med avfallet för att elda det i ett kraftvärmeverk, och därmed komma undan med lägre skatt. Detta hade kanske varit bra om det inneburit att kraftvärmeproduktionen ökade. Men så är det inte enligt utredaren. Istället har det skett en uppdelning, där hushållsavfallet eldas i kraftvärmeverk, medan verksamhetsavfall från företag eldas i vanliga värmeverk. Det konkreta resultatet av detta är att miljön till och med kan ha blivit sämre på grund av skatten, eftersom den skapar onödiga transporter.
Sopförbränningsskatten är ett tydligt exempel på hur fel det ibland kan bli i politiken. Det var en idé som verkade bra. Men oavsett hur bra idén verkade i teorin, så har det inte fungerat i praktiken. Det kan bli fel i politiken, men då gäller det att snabbt se till att göra rätt och avskaffa skatten.