En välkommen öppning för ett nytt huvudavtal
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var redan i somras i Almedalen som LO:s ordförande, Wanja Lundby-Wedin, visade sig öppet intresserad av att överlägga om ett nytt huvudavtal. I september kom sedan en formell inbjudan från arbetsgivarsidan och för bara några dagar sedan tackade de båda centrala arbetstagarorganisationerna ja.
Inte längre vid maktens gryta
Det finns intressanta förklaringar till båda sidornas plötsliga förhandlingsintresse och strävan efter att ty sig till varandra. Från LO:s sida gäller att man inte längre har fri access till maktens korridorer. Wanja Lundby-Wedin kan sitta på aldrig så många VU-möten med den socialdemokratiska partiledningen. Det betyder ändå inget när socialdemokraterna inte längre innehar regeringsmakten.
På arbetsgivarsidan har man hårdhänt fått erfara att den "fria dragningsrätt" på en borgerlig regerings lagstiftningskonto man väntade sig, inte har uppstått. Den moderate arbetsmarknadsministern har lyssnat artigt på näringslivets krav men inte följt deras uppmaningar. Vare sig när det gäller lagen om anställningsskydd (LAS) eller medbestämmandelagens (MBL) regler om konflikträtten.
På sitt sätt är spelfältet därmed utjämnat mellan de båda parterna. Att LO genom åren flitigt utnyttjat sitt politiska maktövertag får nu arbetsgivarna tänka bort. Det faktum att de, klokt nog, inte fått samma förmån gör att frågorna istället måste lösas förhandlingsvägen.
Flera prioriterade frågor
Från näringslivets sida har man ett antal högt prioriterade frågor på sin önskelista. Det handlar om att luckra upp anställningsskyddet, göra detta mer flexibelt, som man uttrycker det. Beträffande konflikträtten gäller det framför allt införandet av en proportionalitetsprincip, det vill säga att fackets stridsåtgärd(er) skall stå i rimlig proportion mot det intresse konflikten avser, samt om ett förbud mot strejker och blockader mot företag där facket inte har några medlemmar.
När det gäller anställningsskyddet får nog detta i huvudsak anses ha fått en fungerande utformning. Mycket av klagomålen på LAS handlar faktiskt om rent gnäll och förutfattade meningar. Centerns förslag om att utöka rätten att göra undantag från turordningen för två medarbetare till alla företag (och inte som idag bara till de med högst tio anställda) kan visserligen övervägas. Men sedan får det vara bra. Detta i synnerhet som de försämrade villkoren i arbetslöshetsförsäkringen försvårat införandet av den danska flexicurity-modellen med dess sämre anställningsskydd men generösare a-kassa.
Ingen tidig låsning
I sitt svar till Svenskt Näringsliv avvisar LO blankt inskränkningar i rätten att vidta stridsåtgärder. I kommentarer till svaret låter det dock lite annorlunda. Där säger LO:s avtalssekreterare, Erland Olauson, föredömligt:
- Vi kan inte börja förhandlingen med att säga att vi vet vad ni vill och det säger vi nej till.
En så öppen attityd hedrar på allt sätt LO.
Samtidigt är det, åtminstone till viss del, en omvändelse under galgen. LO och Olauson vet att konfliktåtgärder som medför mer våld än nöden kräver eller mot arbetsplatser som saknar fackmedlemmar har mycket svagt stöd hos den allmänna opinionen. Varför då inte göra en dygd av nödvändigheten och reglera bort en del av dessa ändå i längden helt omöjliga åtgärder och istället vinna större trygghet för medlemmarna vid omställningar samt bättre företagshälsovård och ett mer omfattande arbetsmiljöarbete, några av LO:s krav. Det är hur som helst ett klokt och högst välkommet agerande från LO:s sida!