Ett fel kan svida länge
Foto: David Guttenfelder
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Däremot är jag inte rädd att tycka "fel" och gör verkligen inga anspråk på att sitta inne på sanningen i mina ledare. Däremot är jag högst medveten om vikten av att man som ledarskribent är saklig och inte medvetet vilseleder läsaren i någon särskild riktning.
Men det där med att göra eller ha fel är oerhört irriterande och jag kan sura länge när det händer. För det gör det ju tyvärr.
Tänk dig att hela tiden ha en människa i hälarna som studerar allt du gör och kommenterar högt och vitt alla misstag du råkar begå.
Det är en utmaning för en långsint jäkel.
Så är det lite att varje dag lämna ut sitt arbete till offentlig granskning.
Jag klagar inte, det är inte det. Vill bara markera att det här med att göra fel inte är något jag tar lätt på.
Som när man missar att lägga in en bildtext och hela poängen med en publicering försvinner (GT 14/10).
Då får man bita ihop och ta kommentarerna för det har man förtjänat.
Men det svider.
I veckan kom nyheten att Gotlandstillägget tas bort (även om rapporten blev offentlig redan 16 september!). Det var heller ingen skräll att det skulle hända. Det har alla som studerat systemet sedan 1976 också kommit fram till är det bästa. Haken har varit att ingen har kommit på någon bättre lösning, man har utgått från att tillägget måste ersättas med ett annat system med samma syfte: att det gotländska näringslivet och konsumenterna på Gotland inte ska straffas med högre priser för att det kostar pengar att frakta gods hit och härifrån med båt.
Men att tvinga speditörerna att ta ut en avgift av alla kunder som ska finansiera merkostnaderna till Gotland är inget smidigt system. Särskilt inte som man ändå tar ut mer för frakterna till och från Gotland. Och det finns ingen redovisningsplikt för att pengarna verkligen används för detta.
Jag kan förstå oron att fraktpriserna ska chockhöjas, även om konkurrensen om kunderna blir större. Men jag tror också på konsumentmakt. Det går inte att köra över sina kunder hur som helst om man har en konkurrent som är mera serviceinriktad. Transportköparna har också makt att ställa krav på redovisning av merkostnader till Gotland.
Och det är också tydligt inskrivet i Tillväxtanalys rapport att om man ser att priserna höjs rakt av så ska det regleras genom olika insatser, kanske sänkt längdmetertaxa som man ju tagit till förut.
*
På tal om transportkostnader så blev jag i veckan varse ett högst märkligt, men för mig bra, system som en större butikskedja etablerad på Gotland har.
Kollade på nätet efter en viss produkt och hittade vad jag sökte. Däremot valde jag att inte köpa via nätet utan ville gynna den lokala butiken. Men där kostade exakt samma produkt nästan 500 kronor mer så jag gick hem och kollade på nätet igen. Jag kunde där göra min beställning och välja att hämta varorna i butiken i Visby för att spara transportkostnaden.
Utmärkt.
Jag åkte alltså till butiken, betalade i kassan och produkterna hämtades från hyllan i butiken. Men jag betalade 500 kronor (25 procent) mindre än jag skulle ha gjort utan omvägen via Internet.
Ibland krånglar företagen till det mer än nödvändigt, även om det i slutändan blir väldigt bra för konsumenten.