LEDARE: Ett sätt att förolämpa palestinier

Trots flertaliga besök i Palestina, så har jag svårt att både se och förstå den fasansfulla behandling, som palestinierna utsätts för av ockupationsmaktens underhuggare.
Många gånger tycker jag, att nu har det verkligen gått för långt, nu måste något göras för att människor ska kunna få känna sig som människor och inte som jagade djur. Men, omvärlden är fortfarande lika feg, ingen vågar göra något, fastän alla säger, att det som sker är alldeles fruktansvärt.
Nästan varenda regering påstår sig värna om Palestina och tycker att det som pågår är helt galet, men ingen tar någonsin tag i problemet utan är tysta. I tystnaden ligger också tyvärr ett outtalat godkännande till stöd för ockupationsmakten Israel.

Checkpointen vid Kalandya
Vid mitt besök nyligen fick jag konkret känna på hur det vardagliga livet ter sig för den fattiga Västbankens lika fattiga och frustrerade invånare. Jag fick möjlighet att gå till fots genom checkpointen vid Kalandya, på den väg som förbinder Jerusalem med Ramallah.
Jag går in i den andra fållan till höger. Det finns totalt fem eller sex stycken. Eftersom vakterna bara stänger så där helt apropå när de har lust, så flyttar sig de köande mellan de olika båsen för att komma igenom så snabbt som möjligt. Många ska till sina arbeten och är redan duktigt försenade av den extra långa väg de fått till sina jobb sedan muren byggdes.
Jag försöker vara flitig med kameran, men måste till slut stoppa undan den i väskan för det är kameraövervakat. Fyra personer åt gången kan passera grinden, om de är snabba. Sedan låses grinden igen, och utanför blir köerna längre och längre. För varje grind man passerar i labyrintsystemet, så kommer man närmare och närmare det isolerade och säkra rum, som militärerna vistas i. Här ska det avgöras om man ska komma vidare eller skickas tillbaka av någon oftast godtycklig anledning.
Upp med väskan och alla lösa metallföremål i röntgenmaskinen, fram med passet för att trycka det mot glasrutan, så att militären på andra sidan ska kunna se vem man är. Under den tid jag befinner mig i den här sektionen, så får två personer inte passera. Protester hjälper föga, idag så får de helt sonika inte passera.

Fålla efter fålla
Ibland så kan en hel checkpoint också stängas, så där helt plötsligt utan anledning, och kvar därinne finns alla de som passerat den första grinden. Man är fast och kan inte komma ut när man väl passerat första grinden.
Man släpps inte vidare förrän den röda lampan har slagit om till grönt, och det kan ta många timmar. Horribelt. Efter den här stationen är det bara två grindar kvar, innan man når för många den efterlängtade friheten, åtminstone till nästa gång.
Den synnerligen nyttiga, men inte helt trevliga upplevelsen får mig att tänka på kreatur på väg till slakt. Fålla efter fålla, antingen så kommer man igenom eller så gör man inte det. För min del var det inga problem, så jag kunde lugnt studera människorna som fanns runt omkring. En del förtvivlade och uppgivna, några arga och många med ledsna och tomma blickar.

Horribelt och djupt kränkande
Jag får en sån himla lust att svära så mycket jag kan för att avreagera mig lite, men det gör jag naturligtvis inte. Jag lider starkt med det djupt plågade palestinierna i sin vanmakt. Det finns inte alltid ord tillräckligt starka för att uttrycka känslor, men jag säger bara en sak, detta är rent horribelt och djupt kränkande.
Tyvärr så ser det ut som om de militärer som tjänstgör i checkpointerna nästan njuter av att misstänkliggöra och förolämpa de palestinier som måste passera. Jag fick höra att de israeliska militärer som tjänstgör här är de som tidigare straffats och anses vara de allra värsta man kan uppbringa.
Det ser tyvärr ut som om de finner det roande att förödmjuka de människor vars land man tagit och bosatt sig själva i. Glömt är att det fanns ett folk där innan som hade sitt land och sin kultur. Glömt är också att det fanns en lång historia som började långt, långt före 1967.

Ledare: Ett sätt att förolämpa palestinier