Fårösundskolan måste bli kvar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men i vår klass hade vi också Fåröborna. Om klassen som kom från Lärbro var minst fick de gå tillsammans med Fåröborna i B-klassen. Om klassen från Fårösund var minst bildade de tillsammans med Fåröborna A-klassen.
Levande landsbygd kräver skola
Fåröborna lärde mig en del om vad en levande landsbygd innebär och att man faktiskt inte kan åka hur långt som helst för att gå i skolan.
Nu är jag själv lärare och vet hur viktig närheten är. Det handlar inte bara om en geografisk närhet, det handlar också om att ha en trygghet, veta var man befinner sig och inte behöva ryckas upp från sitt sammanhang. Att alla föräldrar stöter på lärarna då och då, att föräldrarna känner varandra och de andra eleverna i klassen bidrar till känslan av att höra hemma och skapar gemenskap.
Att Fårösundsbor tar initiativet att starta en friskola om kommunen inte har viljan att behålla skolan är lovvärt. Det klart att Fårösund ska ha en skola, om inte kommunen servar barnen, får den privata omgivningen göra det. Ett privat initiativ kan dock inte vara underlag för ett beslut om att lägga ned den kommunala skolan.
En gardering om att ha en skola kvar måste kunna göras utan att politikerna tar det som ett argument för att lägga ned skolan. Men det är också svårt att se behållandet av en kommunal skola som ett argument för att avslå ansökan.
Det värsta som kan hända är att Fårösundsskolan läggs ned och en friskola inte får tillstånd att starta. Politikerna måste se ansökan som en nödlösning som måste göras för att få ha kvar en skola.
Fårösundsskolan betyder mycket
Jag hatar inte Fårösundsskolan idag, den har gett mig mycket och när jag idag träffar mina gamla lärare därifrån så blir jag glad. Jag vet vad skolan betyder för Fårö, Fårösund och norra Gotland. Jag hoppas att alla Gotlands politiker också inser det och ser till att behålla skolan i Fårösund.