FN behöver reformeras
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förutom diplomatin har han varit undergeneralsekreterare i FN och medlare. För några år sedan också Generalförsamlingens ordförande, ett prestigeuppdrag som gav goda möjligheter att påverka. Och så utrikesminister ett halvår före valet.
När Eliasson kommer igång är han som ett färgsprakande nyårsfyrverkeri. Skjuter av raketer som fyller himlen med de mest märkliga färgkombinationer. Bengaliska eldar fängslar oss i andlös häpenhet. Detta är Jan Eliasson. Men den göteborgska lättheten i talet och med en magnifik erfarenhet i bagaget blir varje möte till en högtidsstund. När man går hem känner man sig upplyft och hoppfull, trots allt elände i världen.
Svep över världen
På mindre än trekvart gör Eliasson ett svep över världen som får en att känna sig helt med i världshändelserna, förstår problem och ser möjligheter.
Det nuvarande förhandlingsuppdraget i Darfur är nog det svåraste. Inte bara en regering att tala med, utan också 8-10 rebelledare som drar omkring i öknen och är svåra att samla till samtal under träden. För det är under träd de har sin förhandlingslokal.
Tror man sig ha en lösning i sikte, så händer något oväntat. Ökenstormen drar in. Då är det bara att ta nya tag. För diplomatin är inte bara det möjligas konst utan också tålamodets konst. Och blir man arg, säger han, så får det i vart fall inte synas.
Eliasson är en stor vän av FN, men ser behov av reformer. Inte minst Säkerhetsrådet måste få en annan form. Världen har förändrats dramatiskt sedan slutet av 40-talet. Det känns fel att länder som Indien, Japan, Brasilien inte har plats i rådet. Dessutom används vetorätten alltför lättvindigt. Det borde vara som vid påveval, menar Eliasson, att de får sitta inlåsta tills en överenskommelse arbetats fram. Då skulle mycken blodspillan kunna undvikas.
Eliasson är också en stor EU-vän. EU är ett fredsprojekt. Länder i en union krigar inte mot varandra. Så ju fler som dras in desto fredligare. Även Turkiet bör få komma in i finrummet om de lovar anamma de mänskliga rättigheterna.
Saknar nordiskt samarbete
Han saknar ett utvecklat nordiskt samarbete, det som tidigare var så viktigt och betydelsefullt. Östersjösamarbetet får kanske ersätta i vår tid och då är Gotland den självklara centralpunkten. Eliasson såg själv till att det första stora mötet 1996 hölls i Visby. Ni vet, då Tysklands Helmut Kohl och andra ledare promenerade på Strandgatan. Gotlands läge förpliktigar, slog Eliasson fast. Hör där, kära kommunpolitiker! Tag fasta på detta och gör Gotland till ett centrum i våra dagars Hansa.
Till slut levererade han en underbar anekdot. När Sverige för många år sedan förhandlade med Sovjet om ekonomisk zon och gränsdragning mellan länderna krävde Sovjet att utgångspunkten skulle vara fastlandet. Sverige krävde förstås Gotland som utgångspunkt.
Eliasson skickades till Moskva för att övertyga och lade fram det ena argumentet efter det andra. Till slut ville han också lyfta fram den gamla kulturen på ön och nämnde om de 92 medeltida kyrkorna. Så åkte han hem och ganska snart därefter gick Sovjet med på den svenska lösningen.
När Eliasson något år senare råkade sitta bredvid Gorbatjov vid en middag ville han veta varför det blev denna lösning. Var det något särskilt i min argumentation som ni fastnade för? Ja, sa Gorbatjov, det var när du berättade om de 92 kyrkorna.
Så tillsynes lätt kan diplomatin vara. Men egentligen handlar det om den svåra konsten att finna de rätta orden och argumenten vid de rätta tillfällena. Det kan bara den skickligaste och mest erfarne diplomaten.