FN-möte för att klara klimatet
Många hoppas att FN-mötet i Bali ska kunna påverka klimatförändringen.
Foto: Dita Alangkara
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tidigare rapporter bekräftas. Läget är mycket allvarligt. Kraftfulla beslut och åtgärder krävs för att undvika en global katastrof. Men katastrofhot verkar inte bita på medborgare eller politiker. Nu krävs en insikt om hur klimatförändringarna påverkar just mig och barnbarnen.
Den globala uppvärmningen är inget nytt. Växthuseffekten har man känt till länge. Forskare har visat på en successiv ökning av så kallade växthusgaser (koldioxid, freoner, metan) i atmosfären.
Är orsakad av människan
Att dessa växthusgaser har den egenskapen, att de släpper igenom solljuset, men hindrar värmen att stråla tillbaks till atmosfären. Jorden börjar alltmer likna ett växthus.
Solen strålar in genom "glaset" (växthusgaserna), men värmen stannar kvar. I växthus är det bra, men för jordklotet och människorna där, är det inte så bra framöver.
Visst har det skett stora klimatförändringar förr. Dinosaurierna dog kanske ut på grund av dramatiska förändringar av klimatet. Istider har avlösts av värmeperioder. Men den klimatförändring som nu äger rum är unik, därför att den är orsakad av människan. Det innebär i sin tur att människan har möjligheter att göra något åt situationen.
När jag för knappt tio år sedan skrev boken "Barn och Miljö", om hur barn drabbas mycket mer av miljöföroreningar än vuxna, så fanns växthuseffekten med som ett hot mot barnen och deras framtid.
Redan då fanns forskarnas allvarliga siffror tillgängliga: temperaturökningar på 1-3,5 grader alternativt 2-5 grader för de närmaste 100 åren. Nu talar IPCC-rapporten om 1,8-4 grader, i värsta fall upp till 6,4 grader. Nog är det dags att agera.
Klimatflyktingar och djurdöd
Effekterna har vi hört: Havsnivån kan komma att stiga 60 centimeter (bland annat för att uppvärmt vatten tar mera plats), värmeböljor och tropiska stormar ökar, brist på färskvatten för hundratals miljoner människor, klimatflyktingar som också kan leda till instabilitet, regnskogar som kvävs, 30 procent av alla djurarter hotas av utrotning.
Vi hör också om glaciärer som smälter. Arktis smälter 7,8 procent per decennium under perioden 1953-2006, mot förmodade 2,5 procent. Tidigare evigt frusna landområden, som nu tinar upp, avger metangas, som späder på mängden växthusgas. Vår planet är alltså inne i en ond cirkel.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon sätter nu press på politikerna. Vi måste hjälpas åt, säger han, för världen står på randen av en katastrof. Men hjälper det att prata om katastrof? Ett ord, ett utryck, som riskerar att urvattnas ju mer det används.
Det viktigaste är att presentera fakta. Det har de tusentals forskarna från 130 länder i FN:s klimatpanel gjort. Sedan måste dessa fakta spridas på ett sätt så att politiker och medborgare förstår allvaret. Just så som till exempel. Al Gore har lyckats med.
Alltså, det krävs inte bara fakta. Fakta måste fås att tränga in under huden på oss alla. Så här allvarligt är det. Så här kan jag komma att drabbas. Så här kan mina barnbarn drabbas. Därför måste något göras. Nu!
Kanske måste vi ta hjälp av Astrid Lindgrens ord, när hon mottog H. C. Andersen-medaljen 1958: "Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Bara barn kan skapa mirakel när de läser."
Nu har FN:s klimatpanel skrivit för politikerna. Frågan är om politikerna har något oförstört barnasinne kvar, så att de kan åstadkomma det mirakel som krävs för att bryta den onda cirkeln.