Förnamn på kvinnor, inte på män
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hur kommer det sig att medierna - och därmed vi alla - så lätt blir förnamn med kvinnliga politiker men inte med manliga?
Trosvissa feminister har förstås sin patentförklaring redo, Det handlar om förminskning, kanske rentav manlig härskarteknik... Och könsperspektivet ska man förvisso aldrig blunda för. Men, men...
Per-Albin, Anker och Gro
Blev Per Albin verkligen mindre för att han så småningom blev just Per Albin för alla? Så till den grad att många säkert inte ens kände till att han faktiskt hette Hansson i efternamn.
Och likadant med Danmarks förre statsminister, den gamle fackföreningsmannen Anker Jörgensen. Han kallades väl sällan något annat än Anker, ibland blev det möjligen Jern-Anker.
Att Gro Harlem Brundtland blev hela Norges Gro underlättades möjligen av att hon är kvinna. Men kan det inte lika gärna ha berott på ren bekvämlighet? Gro är ju så mycket kortare, onekligen. Och gick bättre in på löpsedlarna.
Lennart Daleús ingen succe
Vår egen Tage Erlander blev nog så småningom Tage för många, men det tog sin tid. Egentligen kanske inte förrän han hade avgått eller sen han framträtt som historieberättare i Hylands Hörna.
Centerns försök med "Det här är Lennart" blev ingen succé, varken för Lennart Daléus eller för partiet och Olof Palme kallades nog inte Olle ens inom familjen.
Gunnar Sträng var onekligen bara Sträng även om han själv med förkärlek kallade sig "finansministern."
Margaret Thatcher har jag förvisso sett benämnd Maggie i mer raljanta sammanhang, men oftast var hon bara Thatcher, vilket hon, "The Iron Lady", också gått till historien som. Och även om jag hörde vår valforskare nr 1, Sören Holmberg, säga Gudrun i SVT:s valvaka i början av juni är det nog betydligt vanligare att Fis taleskvinna kallas enbart Schyman.
Förnamn ingen könsfråga
Lillemor Arvidson tycks fortfarande då tillfälle bjuds vara Lillemor för GT:s rubriksättare, medan hennes efterträderska haft svårare att bli Marianne. Och nu lär hon väl aldrig bli det. Maria Wetterstrand har jag aldrig hört nämnas eller åberopas annat än med sitt fullständiga namn.
Och slutsatsen? Att det knappast går att med bestämdhet dra någon. Vilka politiker vi blir för- eller efternamn med verkar dock långt ifrån vara enbart en könsfråga. Och vilka egenskaper som avgör är inte givet på förhand.
Om vi någonsin kommer att bli Fredrik med Reinfeldt kan därför också bara tiden utvisa.
Men för min del tvivlar jag.