Fotbyte i journalistiken - ändå finns tryggheten redan där
Att byta fot från nyhetsjournalist till politisk kommenterande är ett stort steg. Foto: Karl Melander/arkiv
Foto: KARL MELANDER
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Va? Du? utbrast mina kollegor medan mina mungipor obönhörligt närmade sig öronen.
Min egen reaktion var nämligen precis densamma när jag tillfrågades om jag inte skulle söka tjänsten.
- Va? Jag?
Dessutom var min spontana reaktion: "Inte kan väl jag?".
Men tanken landade och slog rot. Ju mer jag vande mig vid tanken, desto mer rätt kändes det.
Inget lätt beslut
Men för den skull var det inget lätt beslut.
För trots att jag bara byter rum i korridoren här på Gotlands Tidningar, så är det ett stort steg att gå från att vara nyhetsjournalist till att bli kommenterande journalist.
Det var inte heller på något sätt självklart att jag skulle få jobbet, därför blev jag väldigt glad när det till slut blev så. Jag ser på jobbet som ett hedersuppdrag som jag känner mig otroligt stolt över att ha fått förtroende att ta. Lite mallig faktiskt.
Jag tillträder inte förrän 1 maj men går parallellt med Hasse hela april och jag hoppas att både sympatisörer och motståndare ger mig en chans att hitta min roll. Jag kräver ingen särbehandling på något sätt, jag menar mer i mina ämnesval och att jag kanske inte kan alla politiska turer kring alla ärenden.
Sedan det blev klart att jag skulle efterträda Hans E. Andersson har jag varit med i några sammanhang med centern och dessa besök har fått mig att känna ett stort lugn och stor trygghet i mitt beslut att "byta fot" i journalistiken.
Centerns nya framtoning
Jag känner mig hemma i rörelsen, trots att jag varit ifrån den sedan mitten av 1980-talet.
Då var centerns position, både nationellt och lokalt på Gotland, mycket starkare och den politiska kartan såg rent allmänt ganska annorlunda ut mot i dag.
Centerns nya framtoning gör att framför allt flera socialdemokrater inte missar chansen att utmåla partiet som ett högerparti till höger om moderaterna. Man liknar Maud Olofsson vid Margret Thatcher och vill göra gällande att en avdelning med 30 medlemmar i Stockholm (Stureplanscentern) styr hela partiet och att centern rent allmänt helt har övergett sin omsorg om att hela Sverige ska leva.
Sådana argument slår förhoppningsvis tillbaka mer på socialdemokraterna än det skadar centern men det är ett exempel på argumentation som jag ska försöka hålla mig långt borta från.
Men om man ritar upp centern på en linje från vänster till höger står jag personligen till vänster om mittlinjen.
Fast förankrad i centerns ideologi.
Så var det sagt.
Mina förhoppningar om mitt nya jobb och mina nya roll i den gotländska samhällsdebatten är att försöka bidra med ett nytt perspektiv.
Kanske föra in nya frågor i den politiska debatten, för vad är egentligen politik? När slutar en fråga vara personlig och var övergår den i att bli politisk?
Gillar hederlighet
Det har många före mig resonerat kring och jag är också ganska gammaldags i synen på politik.
Jag gillar den sortens hederlighet som kan exemplifieras med att man bara röstar ja och inte ropar nej i politiska omröstningar.
Däremot tycker jag att det finns många anledningar att se över det politiska systemet rent organisatoriskt vilket också görs, inte minst inom centerpartiet.
I denna process vill jag vara med.