Fram för mer civil olydnad

Gotland2009-10-16 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Istället för att sitta hemma vid köksbordet och hålla inne med alla lösningar för sig själv kan man försöka påverka och medverka till lösningar i verkligheten.
Ockupationen av Göransgården, ett i sig olagligt förfarande, är ett praktexempel på både att demokratin har brister, men också på att man faktiskt kan göra skillnad.
Att det råder brist på bostäder till ungdomar är knappast något nyhet.
Men hittills har ingen tagit problemet på allvar och den drabbade målgruppen är inte prioriterad för vare sig politiker eller företag. Vilket i sig är ett grovt misstag och underskattning av dess betydelse.

När ett gäng ungdomar helt sonika flyttade in i den tomma Göransgården, lugnt och fredligt och under ordnade former, blev problemet både tydligt och konkret.
Fastighetsägaren, Magnus Wiman, gjorde alla rätt, istället för att ropa på polis och avhysning sa han att ungdomarna var välkomna att bo kvar tills vidare. Rätt både i mänsklig mening och som företagare.
De ockuperande ungdomarna kanske kom som på beställning för att användas i lobbandet att ändra planen för Göransgården till att omfatta bostäder?
Hur som helst sammanfaller behoven i denna fråga och det måste väl ses som något gott.
Nu har också Gotlandshem beslutat sig för att göra en särskild kö för ungdomar, på samma sätt som man redan har särskilda köer för seniorer.
Äntligen!

Fler än ockupanterna av Göransgården borde ta saken i egna händer, civil olydnad är ett underskattat sätt att påverka. Inom lagens gränser naturligtvis. Och lika självklart för att uppnå ett syfte om något bättre, inte bara för att bråka och provocera.
Bättre är dock att använda sina demokratiska möjligheter att påverka samhället i den riktning man önskar. Men att inte fler gör det kan bero på att detta arbetssätt också ställer krav på att man har förslag på lösningar, inte bara beskriver problemen.
Vi har lite för många problembeskrivare och lite för få lösningsinriktade medborgare på Gotland.
Metoden att komma åt detta tror jag är att makten bjuder in till mer dialog och aktivt frågar efter alla köksbordslösningar. Inte bara genom fysiska och traditionella möten där ändå makten tar den mesta tiden i anspråk med oändliga "inledningar" och lika många power point-bilder.
Men det ligger också ett ansvar på köksbordsexperterna att lyfta blicken och komma in i matchen.
Läs mer om