Fri från stress eller trafikbuller
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Människan i staden riskerar att förlora kontakten med en del av sina basala behov. Behov som hänger samman med att hon är en del av naturen. Behov av att kunna få lyssna till tystnaden.
Få ro i en orolig själ
Genom årtusenden har människan med sin stora hjärna kunnat dra slutsatser, finna samband och associationer. Detta har successivt lett till den kultur och det samhälle som nu finns. På gott och ont. Allt från skriftspråk till krig. Allt från hyddor till megastäder. Allt från kärror till bilar och flygplan. Allt från trummor till Internet. Allt från samklang med naturen till klimatkris. Är det kanske med denna "utveckling" hon sätter krokben för sig själv och de grundläggande, naturliga behoven.
Parallellt med materiell utveckling söker sig människan gärna till religion och kultur eller till idéer för att lugna ett oroligt hjärta. För att få ro i en orolig själ. Vi vet ju hur det kan kännas, kanske alltför ofta, i magen, i hjärtat eller i huvudet med alla sina tankar. När alla krav och ljud tränger sig på. Och så söker hon sig till naturen. Inte bara till den stora naturen, utan också till trädgårdstäppan, balkonglådan och pelargonen i fönstret. Ett rum för att söka stillhet och ro. Där spretiga tankar mjuknar och kan samlas.
"Det är när tankarna får ledigt som de tänker", som författaren Gerda Antti säger. Känns det igen? Många kan ju vittna om hur nya tankar och lösningar på problem kommer som från ingenstans under promenaden, på cykelturen eller i joggingspåret.
Fjärran från världens larm
Att få vara i en park, i en trädgård eller i en skog fjärran från världens larm, det är en lisa för själen. Det är en "gratis-losec" som miljödebattören Stefan Edman så fyndigt uttryckt det. Jag har själv upplevt det under min forskartid i Skånes bokskogar. Att få vandra i dessa sakrala rum är en ynnest. På något märkligt sätt stillnar världen och tankarna samlar sig till ett fokus inriktat på att njuta och förundras över det fantastiska liv vi begåvats med. Ögonen ser klarare, öronen uppfattar märkliga, nya, behagliga och lustfyllda ljud. Det blir rofyllt fast man inte riktigt förstår hur det går till. Kanske är det för att man närmar sig en naturlig punkt långt där inne. Kanske förstår vi, alldeles omedvetet, att utan trädens blad finns inga människor. Att vi kommer ur det gröna.
Många har ansvar för att människan skall få uppleva allt detta och kunna finna sig själv. Genom årtusenden har hon också organiserat sig och delegerat ansvar på ett sätt som inte alltid stämmer med de naturliga behoven.
Känna av en folklig opinion
Till syvende och sist är det ändå den enskilda människan som bestämmer. Talar om för dem som styr hur man vill ha det genom att på något sätt uttrycka sin mening. För dem som har delegerats ett ansvar gäller det att lyssna med de naturliga öronen och känna av också en tyst folklig opinion. Ge sig tid att lyssna till tystnaden, till den talande tystnaden.
Detta är en väl så viktig del av politiken. Dessa mjuka värden må vara svåra att greppa men är alldeles nödvändiga.
När allt kommer omkring vill människan vara nära livet. Och där hör inte press, stress eller trafikbuller hemma.