Friluftsliv och havsnära boende
På Gotland kan ingen muta in en strandtomt och sätta upp stängsel ner till vattnet. Vi har plats både för friluftsliv och för boende "nära havet", tycker Wera Svensson.
Foto: Krister Nordin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I samrådet "Hur bygger vi Gotland 2010 - 2025" har frågorna kring Kustzonen tilldragit sig stort intresse. Runt 1 000 personer har svarat på enkätfrågorna på nätet. Sen tillkommer alla som svarat på annat sätt. Hembygdsföreningar engagerar sig för att bevara sina orörda stränder. Stora namninsamlingar görs mot byggande i kustområdet
Tvivlar på strandskyddet
Nu skulle det vara ganska enkelt att skriva ännu en kampanjartikel för att bevara stränderna. Överallt. Man behöver väl inte vara så aningslös som insändarskribenten som förklarade att "jag har flyttat hit för tystnaden och lugnet". Om andra också flyttar hit, blir det ju inte tyst och lugnt längre. Så här ryms egentligen bara jag (och min familj förståss).
Mellan 80 och 90 procent av dem som svarat på enkätfrågorna är starkt emot all bebyggelse i kustzonen. De är oroliga för att strandskyddet inte är tillräckligt starkt. Våra kuster skall användas till friluftsliv - inget annat. De tror inte alls att strandskyddet hindrar öns utveckling.
Men verkligheten ser ju inte alls ut så här. Läs annonserna från fastighetsmäklarna! Torsdag 7 maj bjuds en strandbod på 28 kvadratmeter ut för 900 000 kronor. Fjärran från affärer, den lär varken ha vatten, avlopp eller vattentoalett. Men den ligger mycket nära havet, det syns på bilden. Undras om hembygdsföreningen i Eksta som är så emot bybyggelse vid stränderna, vill riva den här boden?
Människor som har möjlighet till det är beredda att betala hur mycket som helst för att få bo "nära havet". Varför är det då sånt kompakt motstånd mot att planera för sådant boende? Vill man vara lite elak kan man säga, att det är för att bevara exklusiviteten. Det finns ganska många bostäder nära Gotlands stränder, både permanent boende och fritidshus. Om för många får bygga så, kan man kanske inte hålla uppe priserna.
Naturen inom räckhåll
"Var promenerar du helst?" var Dagens fråga. "Från bilen till affären", svarar en uppriktig pensionär. Han har väl i alla fall tid att utnyttja alla milslånga öppna stränder. Men hur mycket gör vi det - egentligen? Inte är det väl så svårt att förstå att alla vanliga, arbetande människor, de hinner inte med så många strövtåg långt hemifrån. De vill "bo nära havet", de vill ha naturen inom räckhåll. Det finns allvaliga invändningar av annat slag mot kustnära byggande. Att bygga en strandby i Fide, nära den gamla järnvägsstationen, det verkar inte klokt. Marken är nästan i nivå med den öppna vattenytan i den grunda Burgsviken. När (inte om) havsytan stiger på grund av landisarnas avsmältning, hamnar det området direkt under vatten. För mig tycks det då säkrare att utnyttja västra sidans klintar för bebyggelse. Och låta de flacka strandängarna vara betesmark och strövområden, så länge det varar.
Inget stängsel ner till vattnet
Det har redan byggts ganska mycket på Gotland, i kustzonen. I Tofta finns väl numera något tusental hus öster om landsvägen. Inte har det på något sätt förändrat den öppna stranden söder om den exploaterade badstranden. Jag föreställde mig ett sådant byggande i Vamlingbo också.
På Gotland kan ingen muta in en strandtomt och sätta upp stängsel ner till vattnet. Vi har plats både för friluftsliv och för boende "nära havet".