Fyra nedslag i ondskans historia
Den före detta bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzic och generalen Ratko Mladic anklagas för grova krigsförbrytelser under Balkankrigen.
Foto: SRDJAN ILIC OLEG STJEPANOVIC
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Noga genomtänkt, från retorik till gaskamrar. Där människor bokstavligen gick upp i rök, men samtidigt registrerades med minutiös noggrannhet. Utstuderat djävulskt.
Kan detta hända igen? Ja, därför att det har hänt igen, och igen, och igen. Forum för levande historia är en institution som utgör fortsättning på den viktiga och lovprisade informationskampanjen "...om detta må vi berätta...".
Brott mot mänskligheten
Forum lyfter med informationsmaterial, inte minst till skolorna, fram en lång rad brott mot mänskligheten, med utgångspunkt i Förintelsen. Får oss att upptäcka och reflektera över mönster och processer som ligger till grund för mänskliga beteenden som leder till intolerans. Hur de uppstår och hur de upprepas.
Jag vill göra fyra nedslag i ondskans historia:
Auschwitz 1945. Primo Levi är en av de få som överlevde förintelselägret. Denne italienske författare av judisk börd beskriver sina upplevelser i boken "Är detta en människa?" Han har ingående skildrat koncentrationslägrens fasor och de moraliska frågor som där ställdes på sin spets.
När Auschwitz befriades av Röda armén just den 27 januari, var han 24 år och hade ännu många svåra upplevelser framför sig. Men han valde att så småningom berätta, trots att han helst velat glömma.
Han skriver att man är frestad att vända sig bort med en grimas och vägra se och höra när man börjar gräva i denna ondska, men det är en frestelse som man måste motstå.
Så är det, vår värld behöver modiga människor som vågar se, vågar berätta, vågar ta ansvar. Så gör också Emerich Roth, med samma bakgrund som Levi. Emerich känner vi väl på Gotland genom de årliga besöken i skolorna, på inbjudan av Rädda Barnen, då han "vaccinerar" ungdomar mot strömningar av intolerans och främlingsrädsla.
Phnom Penh 1977. I tortyrcentret S-21 skriver en förhörsledare i sin rapport hur han med tortyr får ett av sina många offer att "erkänna" sina så kallade brott mot den fasansfulla regimen, de röda khmererna.
Folkmord i Kambodja och Rwanda
En detaljerad och vidrig beskrivning av tortyrmetoder. Systematiskt bröts människor ner och dog. Under en fyraårsperiod fördes 14 000 människor till S-21. Bara ett tiotal överlevde. Sammanlagt dödades 1,7 miljoner kambodjaner under röda khmerernas styre.
Kigali 1994. Folkmordet i Rwanda krävde minst 800 000 människors liv. På 100 dagar skedde denna osannolika massaker. Som om en herrelös slåttermaskin rusat fram. Den unge Naphtal berättar hur han lyckades hålla sig gömd. När han utmattad vågade sig fram var hans familj förintad, föräldrarna och de fyra bröderna. Naphal är idag med rätta upprört kritisk till FN:s och övriga världens totala brist på aktion. "Hur kunde de med öppna ögon åse detta?"
Haag 2008. Den före detta bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzic framträder inför domarna vid krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien. Tidigare har Slobodan Milosevic stått där. Karadzic är anklagad för den 43 månader långa belägringen av Sarajevo som krävde 10 000 människors liv.
Han är också anklagad för massakern i Srebrenica, då upp emot 8 000 muslimska pojkar och män slaktades. För Armin Nuhanovic, en av de överlevande, är rättegången en möjlighet att få någon slags upprättelse. Han var 17 år då han flydde upp i bergen. Nu bor han i Malmö och försöker bygga up ett nytt liv. Men minnena rider honom svårt.
Kommunismens utrotningar
De senaste 100 åren är en nedslående räcka av mänsklig ondska. Utöver dessa nedslag måste nämnas folkmorden i Turkiet 1915 då minst en miljon armenier miste sina liv. För att inte tala om sovjetkommunismens förföljelse och utrotning inom sin egen befolkning under många decennier, som var minst lika omfattande som Hitlers förintelse.
Ett dystert facit från människans stund på jorden. Om allt detta må vi berätta, på det att det aldrig må upprepas.