Gammal är äldst i nya medier
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tyvärr är detta missförstånd vitt utbrett, många anser att demokrati och yttrandefrihet betyder att alla får göra som de vill när det i själva verket på många sätt betyder motsatsen.
Att alla INTE får göra vad de vill.
En annan vanlig missuppfattning av demokratins byggstenar är att medier har en skyldighet att rapportera om allt som är offentligt.
När medierna inte berättar allt upplever man det som en inskränkning i ens rättigheter och en misstänksamhet växer, att medierna försöker dölja sanningen.
De här missuppfattningarna leder till ett demokratiskt underskott vilket alla former av kunskapsbrist gör.
Det leder också till en total begreppsförvirring i diskussionen om "nya" och "sociala" medier, mellan "bloggarna" och "gammelmedierna". Bloggarna menar att gammelmedierna är emot utveckling och att de inte begriper hur bloggosfären fungerar och hur viktig den är för en växande skara människor.
Gammelmedierna menar att gammal är just äldst och att många överdriver de sociala mediernas betydelse.
Och sällan eller aldrig mötas de tu.
De nya medierna har gett oss helt nya sätt att kommunicera och de är till 98 procent av godo. De övriga två procenten är att tekniken ger fritt spelrum till rättshaverister, mobbare och galningar att spela på samma bana och med samma förutsättningar.
Men det är det ändå värt.
Gammelmedierna kan inte längre sitta mätta på sina redaktioner med hundra procents makt över det offentliga samtalet. Och: de (vi) är inte längre oemotsagda. Det är bra.
Bloggar, twittrande, facebookande, är dock inte journalistik. Som Mats Svegfors, vd för Sveriges Radio, flera gånger underströk vid gårdagens seminarium om journalistikens eventuella död.
Det handlar mer om det jag håller på med, kommenterande och tyckande utifrån en persons perspektiv.
Man måste också känna till avsändaren för att kunna bedöma trovärdigheten, dessutom vara tillräckligt intresserad av vad avsändaren tycker om saker och ting för att det ska påverka en i någon som helst mening.
Den finansiering som ligger närmast till hands är olika intressen som av olika skäl vill bli förknippad med en person eller stödja åsikternas spridning. Och då handlar det om sponsring, en beroendeställning.
Att sedan gammelmedier i allmänhet valt att ge bort dyr journalistik gratis via de nya medierna, det är en helt annan historia.