Gemensam välfärd ska finansieras

Foto: Melander Karl

Gotland2009-07-30 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Svar på Eva Bofrides ledare den 25/7.
Till att börja med vill jag tacka dig Eva, för uppmuntran och beröm. Det är helt ömsesidigt, jag både uppskattar och respekterar dig och ditt värv. Däremot håller jag sällan med dig och så faller det sig även denna gång.
Du skriver att jag utelämnar det viktigaste, nämligen finansieringen. Jag anser inte att jag utelämnade den, däremot var jag kanske inte helt tydlig med vad jag menade; måhända är det så givet för mig som socialdemokrat. Det är nämligen min absoluta övertygelse att vår gemensamma välfärd ska finansieras... just det: gemensamt.

En svår utmaning
Jag är väl medveten om den utmaning vi står inför, jag upplever den både genom politiken, genom mitt arbete på Försäkringskassan, men också i min egen umgängeskrets. Men, jag tror ändå att vi med gemensamma krafter kan bära upp, och just finansiera, välfärden tillsammans.
Skatt är ett viktigt välfärdsverktyg, men inte det enda. Dock anser jag det vara ganska självklart att vi inte förstärker välfärden genom skattesänkningar som främst riktar sig till dem som redan har mer än nog av både pengar, hälsa och annat gott. Våra skattepengar kan användas så oerhört mycket bättre. En kombination, av ett skattetryck som tillåter den nivå av välfärd vi förväntar oss, tillsammans med andra "uppoffringar", tror jag är lösningen på välfärdsproblematiken.
Var och en ska bidra efter förmåga (och erhålla efter behov) och våra gemensamma finanser ska användas till förbättringar av till exempel föräldraförsäkringen. Den skulle kunna göras ännu bättre och därmed bidra till att fler barn föds till att berika och så småningom vara med och finansiera vårt gemensamma välfärdsbygge.

En trygg arbetsmarknad
I och med att vi blir friskare och starkare och lever längre är det inte heller för mig en främmande tanke med en senarelagd pensionsålder, vilket i sin tur borgar för en dynamisk arbetsmarknad med en större arbetsstyrka.
En trygg arbetsmarknad, med behovsanpassade lösningar inom så väl a-kassa som sjukförsäkring skapar välrustade arbetstagare som klarar sig bättre på arbetsmarknaden, kan ställa om när så krävs och förhoppningsvis arbeta så länge som möjligt. Idag går vi i motsattriktning med allt hårdare tag mot sjuka och arbetslösa, men även studerande - det anser jag rasera vår redan ansträngda välfärd eftersom det kommer så mycket surt efter i form av ohälsa och i värsta fall permanent utslagning. Med gemensamma krafter går det mesta, i både stort och smått. Emellertid kan det kräva en och annan uppoffring för somliga av oss, som till exempel att betala någon extra skattekrona (det har faktiskt vi i oppositionen gett tydligt besked om) för att säkra det som de flesta ändå sätter väldigt högt - vår välfärdsstat, som ger sjukvård, utbildning, barnomsorg och äldrevård åt alla, utan åtskillnad.

Så grundas förtroendet
Just den avsaknaden av åtskillnad är också anledningen till att barnbidraget ska utbetalas åt alla barn, oavsett bakgrund. Alla som är med och finansierar ska få något igen, så grundas förtroendet och därmed också fortlevnaden för vårt pressade, men fantastiska, välfärdssamhälle.

Läs mer om