Georgien - stormaktspolitik och frihetskamp
Foto: SERGEI GRITS
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sovjetunionen var i teorin en sammanslutning av självständiga republiker. När Boris Jeltsin ville ta makten från Michail Gorbatjov, Sovjetunionens sista president, förklarade han helt enkelt att republiken Ryssland, där han redan var president, utträdde ur Sovjetunionen. Övriga republiker, som de baltiska och kaukasiska, till exempel Georgien, gjorde likadant. Jeltsin blev på det sättet herre över större delen av det nu avvecklade Sovjetunionen och Gorbatjov blev pensionär. Priset var att ge upp makten över de övriga republikerna.
Kreml avvisade självständighet
De etniska minoritetsfolk som ansetts betydelsefulla nog att få egna republiker, som georgierna, fick alltså sin självständighet. Men det fanns många mindre folk i det multietniska Sovjetunionen som inte var betydande nog. De fick i bästa fall hålla tillgodo med att vara så kallade autonoma republiker inom någon av sovjetrepublikerna, huvudsakligen den ryska. När också sådana folk började kräva självständighet så avvisades det bryskt av Kreml, och om det "behövdes", blodigt. Det allvarligaste fallet är utan jämförelse Tjetjenien.
I den nu självständiga republiken Georgien finns det två sådana områden; Abchazien som ligger vid Svarta Havskusten, och Sydossetien som ligger inne i landet och i norr gränsar till Nordossetien, en autonom republik i Ryssland. Lika angelägna som georgierna är om sin egen självständighet, lika oförstående är man till abchazierna och ossetiernas självständighetssträvanden.
Nationalistisk president
Under en särskilt nationalistisk president försökte man till och med ta i från dem den autonomi de redan hade. Resultatet blev stridigheter och att de bägge områdena förklarade sig självständiga. Då inträffade det att Ryssland, som med all kraft bekämpar separatism inom sina egna gränser, visade den största välvilja mot dessa separatister. Och sedan dess har Georgien förgäves försökt hitta sätt att, med eller utan våld, återfå kontrollen.
Att Ryssland så aktivt stödjer separatisterna i Abchazien och Sydossetien är en del i ett storpolitiskt maktspel. Under det senaste årtiondet har USA kraftigt stärkt sitt inflytande i Centralasien och Kaukasien genom att knyta band till forna sovjetrepubliker. Det är ett sätt att sätta tryck på Ryssland men också att få kontroll över viktiga oljetillgångar.
Ryssland å sin sida har som ett viktigt strategiskt mål att återta så mycket inflytande som möjligt över sitt "nära utland". Georgien är en av USA:s viktigaste allierade i regionen, och har till och med begärt att få gå med i NATO.
USA inget hålla i handen
Vad Ryssland vill göra klart för georgierna, med sitt stöd till separatisterna och, ännu tydligare, med sina krigshandlingar, är följande: USA är långt borta. Inte mycket att hålla i handen om det verkligen gäller. USA riskerar inte ett krig med Ryssland för Georgiens skull. Så det är bättre att hålla sig väl med Ryssland om man vill slippa problem.
Ja, visst försöker Putin återställa så mycket som möjligt av det maktområde som tsarerna och Sovjet hade, även om förutsättningarna är annorlunda. Och nu vet vi alla att Kreml inte drar sig för att anfalla suveräna stater om man anser det behövligt och geopolitiskt möjligt. Det ingår i Putins uppfattning om hur man sätter sig i respekt. Och när allt kommer omkring - så verkar också USA president, George W. Bush, tänka.