Glädjen över en hyreslägenhet

Gotland2007-10-06 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag har helt nyligen fått uppleva den stora glädjen, att efter många års köande ha fått en hyreslägenhet hos Gotlandshem. Glädjen är total och jag önskar att fler kunde få uppleva den.
Dessvärre går utvecklingen i Sverige åt rakt motsatt håll. När Hyresgästföreningen nyligen undersökte behovet av bostad bland unga vuxna, kom man underfund med att närmare en kvarts miljon unga människor runt om i landet inte har en tillfredsställande bostadssituation.

Bor kvar hos mamma
Många är andrahandshyresgäster, ännu fler är mambos. Att hyra i andra hand känns ofta otryggt. Att vara mambo kan kännas som en försening i processen det innebär att bli vuxen och ta eget ansvar.
Det står med andra ord helt klart, att det behövs fler hyreslägenheter. Både här på Gotland (kötiderna är på tok för långa) och på många andra orter runt om i hela Sverige.
Det är ett behov, som den borgerliga regeringen helt väljer att ignorera. Istället uppmuntrar man ivrigt utförsäljningar av bestånd med hyreslägenheter på attraktiva platser. Något som aktivt stänger ute de med mer begränsade resurser.
Den socialdemokratiska visionen är ett samhälle där inte enbart pengar bestämmer dagordningen. Där attraktivt boende är möjligt oavsett plånbokens storlek. Den borgerliga regeringen bekänner sannerligen färg i den här frågan, attraktivt boende skall bara vara möjligt om du kan hosta upp närmare miljonen på bordet.
Hur många stängs inte ute då? Dessutom, om antalet hyreslägenheter blir färre, blir kötiderna ännu längre och antalet unga, som är mambos eller andrahandshyresgäster blir ännu fler.

Andrahandskontrakt
Tidigare har många unga vuxna kunnat skaffa bostad tack vare stödet till byggande av hyreslägenheter, som bidrog till att hålla hyrorna på rimliga nivåer.
Stödet har nu helt skrotats av Mats Odell (kd). Tusen och åter tusen unga vuxna får finna sig i att fortsätta med andrahandskontrakt, eller bo kvar hemma i flick- eller pojkrummet, långt efter att de är "giftasvuxna".
En del för att hyreslägenheter helt enkelt inte finns att få tag på och köp av bostadsrätter inte är något alternativ. Andra för att hyrorna nu långsamt ökar och därför blir en omöjlighet i en oftast ganska skral ekonomi. Skall det vara så i ett välfärdssamhälle?
Hela samhället vinner på, att bereda väg för en tillfredsställande bostadssituation för så många som möjligt. Människor som bor bra mår bättre, orkar bättre bidra till allas vår välfärd.
Nu färdas vi istället i ilfart mot ett samhälle där en vanlig, egen bostad, är en lyxvara. Där kötiderna på sina håll (till exempel i Stockholm) kan vara en livstid.
Där du på nåder kan få hyra i andra hand hos någon. Där ett alldeles eget hem är något först och främst är förbehållet dem som har råd att äga. Och det värsta av allt: det skulle verkligen inte behöva vara så!

Stödet en bra investering
Stödet till byggande av hyreslägenheter må ha kostat en del i statskassan, men det genererade så mycket gott.
Dagens unga vuxna har mer än 40 år kvar i arbetslivet. De skall orka och vilja mycket ännu. Mats Odell (kd) har berövat många av dem chansen till eget boende.
Är det rätt sätt att hantera dem som skall styra och bära samhället framöver? Återinför stödet för byggande av hyresrätter. Det om något, är en investering för framtiden.
Läs mer om