Den här problematiken står i fokus för en ny rapport från den relativt obekanta delegationen mot felaktiga utbetalningar (Fut). Delegationen består av representanter för myndigheter och organisationer som betalar ut ersättningar eller på annat sätt är inblandade när enskilda får del av trygghetssystemen.
I rapporten konstaterar Fut att det blir fel alldeles för ofta, men att ingenting händer trots att problematiken länge varit välkänd. En över tio år gammal beräkning av omfattningen av felaktiga utbetalningar nämner summan fem till sju miljarder kronor. Det är inte småpotatis. Trots det har det från politiskt håll inte gjorts särskilt mycket för att komma till rätta med bristerna som beror på både fusk och praktiskt krångel.
I dag anses det lyckligtvis inte längre förkastligt att påtala förekomsten av fusk. Men krånglet och bristen på överblickbarhet i trygghetssystemen behöver också genomlysas för legitimitetens skull. Och det rör sig om ett större område än socialförsäkringarna. Totalt finns det 56 olika bidrag och ersättningar som omfattar mer än 500 miljarder av de samlade skatteintäkterna. "Det har lappats och lagats så att inte ens skräddaren längre vet i vilken ände han började", konstaterar Fut-delegationen.
Oönskade samband
Rapporten borde stämma till eftertanke och framför allt frammana politiska åtgärder. Den illustrerar också hur viktigt det är att beakta hur olika system samverkar på
ibland oönskade sätt. Den parlamentariska utredning om socialförsäkringarna som regeringen är i färd med att tillsätta behöver särskilt tänka till om detta.
Överströmningen mellan sjukpenning och arbetslöshetsersättning beroende på skillnader i ersättningsnivåer är ett välbekant problem. När folkpartiet förra veckan presenterade förslag på en reformerad sjukförsäkring inför den kommande utredningen hade dock den problematiken tonats ner. Det viktiga för partiet är att stärkta försäkringsmässigheten och lyfta ut försäkringen ur statsbudgeten samt att höja taket så att sjukförsäkringen blir allmän i ordets rätta bemärkelse. I dag har nästan var tredje svensk inkomster över taket på 7,5 prisbasbelopp.
Förslaget om "raka rör" mellan det som betalas in och det som man får ut vid sjukdom är utmärkt. Däremot finns det olika sätt att skapa raka rör. Folkpartiet vill att den parlamentariska utredningen ser över möjligheten att helt och hållet slopa taket i försäkringen, eller åtminstone höja det så att det omfattar de flesta försäkrade. Tanken är god, men följden blir samtidigt att skillnaderna mot andra system som också bygger på inkomstbortfallsprincipen - som a-kassan - förstoras. Det skapar i praktiken dragningskraft från det system som ger högst ersättning, hur rätt skillnader än må vara på ritbordet.
För att göra trygghetssystemen friska behövs en helhetskonstruktion som både främjar arbetslinjen, tar vara på försäkringsprincipen och ger hjälp åt dem som behöver. Än är det långt dit.