Viljan att överraska finns kvar. Det visade han häromdagen. Buffel-Persson har blivit JKL-Göran. Samma belåtna leende fanns på läpparna när han satt på det stora konsultföretagets kontor efter att det blivit officiellt att den nyligen avgångne statsministern tillträder som senior advisor. Skillnaden är att det är hans egen rekrytering som nu lett till en del höjda ögonbryn och debatt.
Utan tvivel går Göran Persson nu till ett bra jobb och företaget gör som de själva säger en "drömrekrytering". Och i debatten om en bättre fungerande arbetsmarknad brukar det heta att alla jobb är bra jobb, så allt borde vara frid och fröjd, eller?
Redan herrgården i Sörmland var på gränsen för många socialdemokrater. Att vara rådgivare knuten till ett konsultföretag som startades av moderater en gång i tiden lär inte göra att Görans aktier stiger i rörelsen, men mycket av kritiken mot att han går till näringslivet är missriktad. Det är inget fult i att bidra till ökat välstånd. Problemet är ett annat.
Inte allt är lämpligt
Det finns mer eller mindre lämpliga arbeten för den som nyligen varit statsminister med tanke på de exklusiva insikter, särskilda förtroligheter och centrala kontakter som åtföljer ämbetet, även om regeringen skiftat färg.
Det problematiska i Göran Perssons fall är att han går direkt från att påverka genom politik till en bransch som säljer råd om hur man öppnar dörrar och påverkar politiker. Det arbetet sker dessutom med minimal insyn.
Vilka råd Göran Persson kommer att ge och vilka som betalar för att få dem går det alltså bara att spekulera kring. Endast en sak är säker, långt ifrån alla kommer att ha råd att lyssna till Görans råd.
Det är oundvikligt att spårväxlingar mellan politik och företagande gnisslar och knarrar en del. Det visar ju inte minst exemplet Carl Bildt. Han har gjort en liknande resa, fast tur och retur.
Oundvikligt behöver det däremot inte vara att många frågor om lämplighet och jävsituationer blir hängande i luften. Inte om det finns etablerade uppförandekoder och tydliga karantänsregler. Sådana finns i andra länder. Inte bara i USA där det är vanligare att toppolitiker går till näringslivet och vice versa utan även i vårt grannland Norge, för att ta ett exempel.
Exakt hur sådana regler och koder skulle kunna se ut borde debatten handla om. Kanske kan Göran Persson i sin nya roll ge några kloka råd om detta, utan att skicka en fet faktura.