Gotland bör bli Barnens ö
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Årsskiften är på något sätt som Räkenskapens Dag. Då skall det avgöras hur vi skött oss. Lova bot och bättring.
Men snabbt hoppar vi på nya nyårslöften. Vad står de för? Säkert en ärlig önskan att det skall bli just så som vi lovar. Löften om att motionera mera, sundare matvanor, köra mindre bil (mindre storlek och färre mil för att möta klimatkraven), mera tid för barnen. Julklappslistan ersätts med en Nyårslöfteslista. En del får vi, men inte allt.
På en annan nivå finns förhoppningar. Svårare att påverka. Förhoppningar om vårt nära samhälle, om Sverige och om världen.
För världen hoppas vi på det gamla vanliga år efter år: en fredligare och rättvisare värld, minskad fattigdom, fred i Mellanöstern. Och så ett slut på eländet i Irak, önskan om demokratiutveckling i Pakistan trots attentatet på Benazir Bhutto, Hillary Clinton till Vita Huset, fortsatt internationellt arbete i klimatfrågan och att alla barn får gå i skola. Allt detta är förhoppningar som vi inte kan styra över. Eller kan vi det?
Jobb åt alla
I Sverige vill vi ha rättvisa och jobb åt alla. Få bukt på ungdomsvåldet. Få en integration värd namnet för våra invandrare. Ta tillvara på alla yrkesskickliga och ambitiösa människor som söker sig till oss undan krig och förtryck. De utgör en stor och kreativ resurs, som samhället och näringslivet möter med alltför många stängda dörrar.
Som idrottsintresserad får man väl också önska att Sverige överraskar i fotbolls-EM och hoppas på ett antal medaljer vid OS i Beijing, men då är det nog tjejerna som skall göra´t. På Gotland önskas Gutes snara återkomst till Ettan och att framgångssagan Levide fortsätter.
Tre händelser minns jag särskilt på Gotland under 2007.
I en klass för sig står naturligtvis fåröbon Ingmar Bergmans död. Mästerregissörens frånfälle gav eko över hela världen och satte vår lilla ö rejält på kartan. Och ändå tycks det inte vara någon påtaglig aktivitet från kommunens sida att skapa ett Bergman-center på Fårö. Men jag hoppas att det sker stora saker i det fördolda. Annars är det en skandal.
Linnéjubileet blev stort och intressant genom samordnaren Ulrika Mebus entusiastiska ledning. Kanske de mest omfattande aktiviteterna i landet, i vart fall på bredden. Kreativitet, nyfikenhet och vetenskap var ledorden under jubileet. Man får hoppas att allt detta skapat en miljömedvetenhet som kan bli betydelsefull på sikt. Och stolt kan vi konstatera att Linné blev kvar på ön. Fårökonstnären Kaj Engströms träskulptur av Linné blir permanent i DBW:s Botaniska Trädgård till våren. Då kan vi gå dit och prata med honom.
Kallbadhuset väckte förhoppningar. En gammal inrättning i Visby som fick ny regim, men förvanskades å det grövsta med groteska spritorgier, som kommunen obegripligt nog inte förmådde stoppa. Bra att DBW markerade och drog sig ur. Men ett riktigt Kallbadhus vill vi ändå ha.
Vässa Vision Gotland 2025
En stark önskan är att vässa Vision Gotland 2025. Remissutgåvan är blek. Våga sticka ut med intressanta planer som lockar företag, enskilda entreprenörer, barnfamiljer och unga människor till vår fantastiska ö.
Använd Linnéjubileets ledord kreativitet och nyfikenhet! Det krävs ett företagsklimat utan byråkrati, kultur som inspirationskällor och en bred satsning på barn och unga.
Gotland som en Barnens Ö, vilket Rädda Barnen fört fram. Där mobbning bannlyses, unga får komma till tals om kommunens utveckling, att ett Barnahus etableras som på ett ansvarsfullt sätt tar hand om barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp.
Kom ihåg att barnen är viktigast - nu och i framtiden.
För övrigt tycker jag att semlor skall säljas först på Fettisdagen!