Jag frågade främst moderatordförande på Gotland, Inger Harlevi, om hon trodde att förslaget skulle bli verklighet redan 2010, som Ansvarskommittén föreslår. Det trodde hon och flera andra. Kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius (c) menade dessutom, att det var viktigt att Gotland var med i första svängen och komma med i en storregion. Helst Stockholmsregionen. Alla politiker betonade också att det var väldigt viktigt att Gotland stod enigt i remissvaret på utredningen.
Dagen efter på tisdagen kommer så moderata partsekreteraren Schlingmanns artikeln i DN, där han gör klart att moderaterna lägger förslaget om storregioner åt sidan. De vill inte uppifrån tvinga fram en enhetslösning. Vill några bilda storregion, så får de göra det. Och de regionförsök i Skåne och Västragötaland som pågår, kan gärna permanentes. Men vi har ju ett regionförsök även på Gotland. Då måste vi se till att det också permanentas. Genom moderaternas helomvändning kan Gotland om gotlänningarna vill, se till att vi blir en egen region.
Till skillnad mot många andra kommuner och regioner har faktiskt Gotland redan idag demokratisk kontroll över storregionens tre delar. Det folkvalda kommunfullmäktige bestämmer över den kommunala verksamheten, sjukvården, som annars landstingen sköter och dessutom det regionalpolitiska utvecklingsansvaret, som annars länsstyrelsen sköter. Det som storregionerna skulle sköta, sköter redan idag de folkvalda på Gotland. Så om nu moderaternas åsikt blir regeringspolitik, så har vi alla chanser i världen att få fastslaget, att Gotland ska vara en egen region. Om nu det är det bästa för Gotland.
Sedan måste det till en rad samarbeten med främst Stockholmsregionen, men också andra regioner. Redan idag har sjukvården på Gotland flera olika avtal med sjukhus i landet. Det är möjligt att vi behöver ett ännu mer utvecklat samarbete med sjukvården i Stockholmregionen för att klara vår sjukvård. Kanske också inom utbildning, främst gymnasieskolan.
Det moderaterna inte berör är den skriande nödvändiga samordningen av de statliga myndigheternas verksamhet. Det revirpinkeri, som där förekommer skadar allvarligt statens verksamhet. Det måste vara regeringens plikt och skyldighet att sätta ner foten och styra myndigheternas regionindelningar och verksamhet och ställa krav på myndighetssamverkan. Och att minska antalet länsstyrelser och dess utvecklingsbromsande byråkrati.
Moderaternas flykt från Ansvarskommittén öppnar stora chanser för Gotland att fortsätta att vara en egen region, som demokratiskt på ön beslutar om kommunens verksamhet, sjukvården och den regionala jobb- och näringslivsutvecklingen. Detta borde gå att skapa enighet om. Sedan kan vi utifrån denna regionposition sluta samarbetsavtal med andra inom sjukvård, utbildning och annat, som kan bidra till en positiv utveckling på Gotland. Däremot skulle säkert Gotland må bättre av att tillhöra länsstyrelsen i Stockholm!