Gotland under andra världskriget
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Under första världskriget gick inkallelserna under namnet "Mobilisering". Nu under det andra kriget, fick inte denna beteckning användas, det skulle heta "förstärkt försvarsberedskap"!
Beslut kom att Gotland skulle befästas mot först av allt, invasion. Minnen av detta kan vi ännu se idag, i en hel del betongbunkers kring våra kuster. Våren 1940 delades gotlandskusten upp på fyra stora byggföretag, vilka i stort sett fick vad de begärde, bara det gick fort!
Ett av de fyra företagen var gotländskt. Det berättas att innan de här befästningsjobben kom, var dess ekonomi i botten. Man fick inte köpa en låda spik på kredit ens, men den goda betalningen för befästningsjobben gav ett riktigt gott lyft!
Koncentrationsläger på Gotland?
Vad hade hänt med och på Gotland, om Hitler hade ockuperat även oss och kanske hela Sverige? Ja, det kan man bara spekulera i. Men ö-läget, med begränsade rymningsmöjligheter kunde ju innebära att man här kunde frestas att anlägga ett eller flera av nazisternas beryktade koncentrationsläger! Vars slavarbetare kunde tvingats till arbete i cementindustrin bland annat. Hitler behövde cement till sina befästningar och till sina autobahn!
Min far fick rycka in redan andra krigsdagen. Han var så kallad "landstormsgubbe", (det blev man vid 35 år) och fick tjänstgöra vid olika så kallade luftbevakningsstationer, som hade att rapportera all flygtrafik som passerade.
Jag minns att far fick ligga vid bland annat en station i Rute, vid Sigleifs på Näs, och på Kronholmens pensionat i Västergarn. De här stationerna var plattformar som byggdes på de här byggnadernas tak.
Nazistiska officerare
När min far ryckte in var jag 16 år, och kunde inte i de vildaste fantasierna tro att själv få vara med i "förstärkt försvarsberedskap", men det kom att bli tre månader för mig också! Efter att ettårs-värnplikten var klar. I Gammelgarn, med ett par ärkenazistiska officerare som befäl!
Och här har vi en av orsakerna till att nazismen flödade kanske mer här på Gotland. På ett av våra regementen (det största) drällde det av nazisympatiserande officerare! Som inte försummade att sprida sitt människoföraktande budskap!
Våren 1944 ryckte jag in till min värnplikt, som då var ett år lång. Under vintern hade jag gått på Brunnsvik, och där fick vi ungdomar verkligen veta vad nazismen stod för! Där gick också norska ungdomar, som lyckats fly undan ockupationen. Jag minns särskilt hur de varje vecka gick runt i skolan och bjöd ut "Trots allt", den protesttidning som gavs ut av Ture Nerman, och som ofta hade stora vita rutor, det tyskovänliga hade censurerats! Vi fick se Chaplinfilmen "Diktatorn", som var förbjuden att visa på offentliga biografer!
Nazivänlighet på I 18
När jag så ryckte in till värnplikten här på I 18, som det hette då, så upplevde jag med avsky, den nazivänlighet, som rådde här! Nazi-generalen Rommel var den store dagsaktuelle idolen, Karl XII var den historiske diton!
Det här gjorde att jag kom att uppleva mitt värnpliktsår som en enda lång förnedring, också som en följd av hur vi beväringar värderades som människor! Någon information om krigsläget därute fick vi inte, utom en enda gång. Det var efter det misslyckade 20:e juliattentatet mot Hitler, då mitt kompani fick ställa upp på kaserngården, och kompanichefen informerade om vad som skett!
Det är länge sen nu, men nog vill jag minnas att det fanns en underton av tacksamhet för att man hade misslyckats! Men vad kunde vi vänta, vårt svenska försvar hade då en överbefälhavare, generalen Thörnell, som var klar fullblodsnazist!