Gotlands kultur är inte snäll och slätstruken!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ericsson tycker att jag talar för "bonderomantik från en svunnen tid". Hans kultur är mycket mer "svunnen", fast den ligger närmare i tiden. Vem i all sin dar kommer till Gotland för att se undersköterskors och dagmammors vardagsproblem "speglade"? Det kan de nog få på närmre håll om de är intresserade. Ericsson ger inga exempel på vad hans bråkiga kultur skulle innehålla. I en tidigare ledare kallade han Eva Sjöstrands Edda-afton för "bråkig kultur". Jag vet inte riktigt hur han fick till det. Vikingatiden är väl ändå en svunnen tids kultur. Vad är det för bråkigt med att gutarna var köpmän och hellre förhandlade än krigade?
Det trista med globaliseringen är väl utslätningen. Allt är likadant överallt. Samma jeans, samma popmusik, samma hålligång.
Jag tror att Gotland har en egen kultur som är värd att bevara, även om ganska få numera arbetar i jordbruket. Den är inte alls "snäll och slätstruken". Den handlar om människors relationer till varandra och till det samhälle de lever i.