Gotlänning och kosmopolit
Jag är gotlänning, urgute till och med, men i själ och hjärta kosmopolit, skriver Ingrid Thunegard om språket och identiteten som öbo.
Foto: Bengan Zettergren
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag förstår det inte. Ryssar vill inte bli ester. Inte ens lära sig språket. Naj, jag förstår det inte. Inte vill jag bli svensk.
Jag har aldrig räknat mig som svensk och inte vill jag bli någon riktig stockholmare heller, även om jag måste vara Stockholmspendlare fem dagar i veckan, utan lägre skatt, boende på Gotland som jag är.
Hela Sverige är ju arbetsmarknad för somliga. Jag hade inget behov att bli blekinge heller under mina år i Karlshamn. Jag skulle inte för en sekund vilja ta den gröten de pratade i den landsdelen i min mun.
Gotländskan som legitimation
Jag har en identitet i det gotländska språket och språket har inga begränsningar. Jag kan ringa från Kapstaden eller Harare och legitimera mig med min röst.
Jag har stått på Arlanda utan pengar eftersom väskan låg kvar på Visby flygplats och Handelsbanken i Slite legitimerade mig snällt via rösten. Till bankpersonalens förvåning i storstaden.
Men då gäller det att Anna eller Louise eller Katarina arbetar kvar på Slitekontoret. Handelsbanken har nämligen en ofrivillig rotation på sin personal och det är kört om någon ung man svarar i telefon. För privilegiet att bli servad som en " riktig gotlänning " ligger inte i språket, utan i närhetsprincipen och regelbundenheten.
Jag blir ursinnig när jag måste legitimera mig i Konsum efter att ha handlat i samma affär i över 30 år. Då byter jag gladeligt till ICA. Och tvingas jag legitimera mig på ICA, så vet jag att jag är urgammal och inte längre igenkänd. Så enkelt är det och däri ligger begränsningen. Inte i att jag bor på en ö.
Jag är gotlänning, urgute till och med, men i själ och hjärta kosmopolit. Jag kan aldrig bli svart hur mycket jag än vistas i Afrikat. Och jag har aldrig hör talas om någon som eftersträvar att bli svart. Men världsmedborgare är fint att va´ och veta att världen är gränslös.
Betrakta dig som öbo
Det är människor som sätter upp gränser, som har behov av identitet och för att uppnå det är jag alltid lika förundrad över hur man slickar gotlänningar medhårs för att få bli upptagen, som man tror i den stora ögemenskapen.
Betrakta dig som öbo, om du slår dig ner på Gotland, det räcker väl långt och stadsbo om du hamnar i Visby, storstadsbo om du inte kan släppa Stockholm och släppa Stockholm tycks flera inte kunna som flyttar över vattnet till kulturknuttarnas nästen.
Jag har en identitet i det gotländska språket, men det har kostat på under årens lopp att få använda mitt ursprungs språk i det svenska landskapet, det språk som format mig och också lagt min värdegrund.
Dialekter har diskriminerats under tidigare årtionden. Jag tillhör dem som talar bruten svenska fast med en annorlunda språkmelodi än rinkebysvenskan. Under många år betraktade människor mig som en röd liten stuga. Åh, så sött. Kan du inte säga något på gotländska, jag tycker det är så fint. Men vad jag sa hörde de sällan.
Ingen som inte växt upp med det gotländska språket förstår vad som ligger i underbara ord som oiden, sulten och kyndi. För att inte tala om pasar eller suttä. Det är en hel barndom som jag kan dela med få. Den världen däremot har sina begränsningar.
Där existerar ett språk jag inte kan använda i mediala former, men det är språk som fyller ut tomrum inte bara i svenskan utan i känslolivet. Det språket både vidgar och begränsar mina uttrycksformer på en och samma gång. Men säger jag till Närboar att jag talar gutamål så fnyser de och sägar att int´ kann däu sum äir födar ei Hemse prat´gutamål.
Mailadresser på gotländska
Bor man på Gotland kan man lika gärna identifiera sig med kalkbacken, eller en martall som kroknat i ostanvinden. Det finns nämligen motstånd där man minst anar och gemenskap där man minst väntar den.
Men är man det minsta begåvad så inser man ju att alla i hela Sverige sakta men säkert närmar sig det gotländska språket. Skanska, Akersberga, lansmuseet etc. Mailkommunikationen gör alla långsamt till gotlänningar om nu språket är gotlänningens varumärke. Och det lustiga är att ingen, när de rabblar sina mailadresser märker hur de låter.