LEDARE: Gripande möte med Anna Sigalet

Jag hade förmånen att representera Gotlands kommun under kungabesöket i Gammalsvenskby i förra veckan. Det var inte en slump att kungen och Silvia besökte byn just nu, syftet vara att vägbygget skulle tvingas bli färdigt. 1 maj 2007 var jag med och tog första spadtaget till den nya tillfartsvägen, som nu fått namnet "Kungsgatan". Vägen är fyra kilometer och går rakt över stäppen. Den är helt avgörande för att byn skall kunna sälja sina jordbruksprodukter och därmed få inkomster till byn. I Ukraina finns det ingen automatik att vägbyggen någonsin blir färdiga bara för att första spadtaget är taget (ganska likt socialdemokraternas infrastrukturpolitik i Sverige). Därför klurade Lollo Sturén ut att om han lyckas övertala sin gamla kompis kungen att komma på officiellt statsbesök så löser det sig nog. Kungen kom och asfaltsvägen blev färdig, den listiga planen fungerade perfekt!

Sämre innan bättre
Det normala efter diktaturers fall, likt kommunismen i Sovjet, är att det blir sämre innan det blir bättre i landet. Främst handlar det om att invånarna skall hinna ställa om "tänket" till marknadsekonomi, där den enskildes initiativkraft är den avgörande utvecklingskraften i ett land. Ukraina har varit fritt i 17 år och de som följt utvecklingen i Gammalsvenskbyn konstaterar att under 90-talet blev det bara sämre och sämre. Svängningen kom runt millennieskiftet och under 2000-talet sker ständiga förbättringar. Jag som varit där tre gånger sedan 2004 ser en klar förbättring vilket är otroligt glädjande.
För första gången var nu hela gamla kolchosen odlad. En rysk arrendator brukar alla de 4 600 hektaren. Det var en stor fröjd att se, mitt bondehjärta klappade varmt. Pensionerna utbetalas regelbundet, Anna Annas som jag bodde vid fick cirka 900 kronor i månaden vilket hon tyckte var väldigt bra pengar. Numera betalas barnbidrag ut och studiebidrag till de allt fler studerande ungdomarna.

50 tals-nivå
Gammalsvenskbyn befinner sig ungefär på svensk 50-tals nivå. Nästan alla livnär sig som småbrukare och det mesta av jobbet görs för hand. Det finns endast ett fåtal fungerande traktorer i byn. Det finns pengar och ingen svälter även om levnadsstandaren är väldigt låg. Det gror en försiktig optimism i byn och barnakullarna växer ingen. Hotet är den snabba urbaniseringen, mycket av arbetstillfällena skapas i storstäderna. Många byar på den ukrainska stäppen töms nu i ganska rask takt.
Det utvecklingsprojekt som nu står högst i prioriteringen, efter vägbygget, är att få gas till byn. Det skulle underlätta livet mycket. Samtidigt pågår projekt att förbättra vattenförsörjningen, idag finns det bara kommunalt vatten cirka två timmar på morgonen och två timmar på kvällen!
Kungabesöket blev en succé, mycket tack vare familjen Sturéns stora engagemang. Själv fick jag prata enskilt med kungen och drottningen under säker 15 minuter, vilket var väldigt trevligt. Men det bestående minnet av denna resa var ändå mötet med Anna Sigalet.

Starka berättelser
Anna är född 1931 och en av de cirka tio gamla tanter som är kvar som pratar gammalsvenska. Hennes berättelser under 2,5 timme om sina levnadsöden och hur kommunisterna totalt förpestat livet för hela byn var gripande. Hennes berättelser är så starka så att de är svåra att ta in för mig som inte upplevt någonting liknande.
Det är inte förrän hon i detalj berättar hur hennes pappa misshandlades i fängelset genom att de knäckte alla hans fingrar i dörren och drog ut alla naglarna samtidigt som munnen var ett enda stort sår tomt på alla tänder som jag kan ta in hur djävulskt de haft det.
På väg hem i flyget till Sverige tänker jag att alla som fortfarande stödjer Ohlys gäng verkligen borde komma till Gammalsvenskbyn på ett studiebesök. Här finns ännu spåren efter kommunismens verkningar och de är otroligt avskräckande!

Ledare: Gripande möte med Anna Sigalet