Han räddade Stora Karlsö
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
År 1855 flyttade familjen Wöhler till Klintebys gård i Klintehamn. Egentligen flydde familjen.
Pappa Helmuth hade en hög ställning i Mecklenburg, bland annat satt han i Frankfurterparlamentet, som skulle organisera en federal tysk stat. Men han kom på kant med de styrande och fann för gott att lämna landet.
Klintebys var utannonserad i en nordtysk tidning och Helmuth slog till. Sonen Willy var då sju år. På Klintebys växte han upp med de båda öarna Stora och Lilla Karlsö i blickfånget. Så småningom fick han besöka öarna och blev särskilt fäst vid Stora Karlsö med dess mängder av fågel.
Sköt fågel hej vilt
Med åren blev han oroad över utvecklingen på ön. Kustborna sköt fågel hej vilt. När Willy våren 1880 gjorde en inventering fann han att antalet sillgrisslor var cirka 20 och tordmularna cirka 200. Läget var prekärt. Några år tidigare hade också PA Säve skrivit om den hejdlösa jakten och uttryckt sin oro.
Willy Wöhler fann en överraskande och kreativ lösning för att rädda fågelön. En lösning värdig dagens Pigge. Den svenska aktiebolagslagen var då ganska ny och Willy kom på idén att bilda ett aktiebolag, för att genom försäljning av aktier få pengar så att ön kunde köpas in. Bolaget (Carlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB) bildades hösten 1880 och aktier började säljas.
Målmedvetet inköptes bit för bit från klinteborna, som ägde Stora Karlsö. 1887 var det i stort sett klart. Lammen avhystes. Wöhler ville få upp buskar och träd och hjälpte till med planteringar. Skogshare planterades in för att utgöra jaktvilt.
Karlsöklubben
En årlig jakt med tillhörande jaktmiddag var morot för de nya aktieägarna. Konungens jaktklubb köpte aktier och 1890 kom självaste Oscar II på besök med sitt stolta fartyg Drott för jakt och middag och gutniska lekar.
Detta gav naturligtvis status åt Karlsöklubben (som bolaget gemenligen kallas). Det gäller att ta till grepp, som ger uppmärksamhet och intresse för verksamheten. Känns det igen?
Successivt kom besökare, som togs runt på ön av en guide för att inte störa fågellivet. Exempelvis var ejderns dun och ägg en viktig inkomstkälla. Wöhler såg till att ha inflytelserika personer i sin styrelse. Konsul Ekman, då VD i Ångfartygsaktiebolaget Gotland, fanns med.
Därmed kunde en motorkutter ställas till förfogande 1925. En ordnad besöksverksamhet kom igång. En liten matbod byggdes. Guideverksamhet organiserades. Stora Karlsö låg därmed i framkant, när besöksnäringen började utvecklas på Gotland.
Nu tiotusentals fåglar
Sillgrisslorna och tordmularna, som var utrotningshotade fick ro. De 20 sillgrisslorna är idag cirka 13000 och de 200 tordmularna har vuxit till minst 15000 individer. Stora Karlsö har blivit Östersjöområdets viktigaste fågelberg. Redan på Wöhlers tid (1913) påbörjades ringmärkning av sillgrissleungar.
Det har fortsatt oavbrutet och utgör idag ett helt unikt material. En växande havsfågelforskning pågår på ön med pengar från Världsnaturfonden (WWF). En viktig pusselbit för att förstå Östersjöns ekosystem och miljöproblem. 10000-12000 människor besöker ön varje år och många övernattar. Wöhler ler nog förnöjt i sin himmel över utvecklingen.
Invandrarpojken Willy lyckades med sitt projekt och dessutom byggde han senare upp Warfsholm. En entreprenör och föregångare till våra dagars betydelsefulla kreatörer.