Han stod envist emot Hitler
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En av dem som några månader senare befriades från Theresienstadt var Emerich Roth, som kom till Sverige.
Efter sin pensionering har han år efter år rest runt till svenska skolor (också på Gotland) och berättat om sitt öde och att det som skedde under nazismen aldrig får hända igen.
Att vi måste reagera mot våld och de odemokratiska partier som dyker upp på den politiska scenen. Inte ryckas med av ihålig propaganda.
Torgny Segerstedt okuvlig
En som okuvligt stod emot Hitler var Torgny Segerstedt. Den stridbare chefredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Kenne Fant har i en biografi visat på en klarsynt opinionsbildare som rakryggad stod emot alla påtryckningar.
Redan i slutet av 20-talet varnade han för Hitlers "nazistiska massparti". Från början av 30-talet och fram till sin död 1945 kom Segerstedt att oförtrutet och utan att darra på manschetten hårt angripa Hitler och det förfärliga som växte fram i Tyskland. Den 3 februari 1933 skrev han ett nidporträtt av rikskanslern, "Herr Hitler är en förolämpning".
Detta fick riksministern Göring att skicka ett historiskt telegram med hot om åtgärder. Men Segerstedt lät sig inte kuvas. När Olympiaden i Berlin 1936 närmade sig var han en av de få som ifrågasatte lämpligheten att delta, med den rasåtskillnadspolitik som Hitler bedrev. Var och en måste begripa att spelen är avsedda att "bliva reklam för Hitlerismen".
Kritiserade permittenttrafiken
Så fortsatte han oförtrutet sin kamp mot nazismens framfart. Under Andra Världskriget kom den svenska samlingsregeringen i skottgluggen. Anklagades för undfallenhet och feghet gentemot Hitler.
Segerstedt vågade informera om att regeringen med Per Albin Hansson i spetsen tillät tysk permittenttrafik på järnväg genom Sverige. Senare fyndigt benämnd som permanenttrafik.
Hårt kritiserade han att den utökades med truppförflyttningar och transport av krigsmateriel till Nordnorge. Det som Göring i sina kontakter med Stockholm fräckt föreslog kunde kamoufleras som transitering av förnödenheter av humanitär karaktär. Man tar sig för pannan.
Hitler krävde gång på gång att Handelstidningen skulle tystas. Faktum var att den svenska regeringen ändrade tryckfrihetsförordningen för att beskära Segerstedts opinionsbildning.
Även Wallenberg hade täta kontakter för att påtala att skriverierna skadade de svenska företagens affärer med Tyskland. Gustaf V sökte få honom att ta reson. Men icke. "Du är förblindad i ditt hat av tyskarna", sa kungen. Segerstedt replikerade: "Jag hatar inte tyskarna. Jag hatar nazisterna."
Så höll det på, men Segerstedt vek inte en tum. Han fortsatte att kritisera regeringens eftergifts- och anpassningspolitik. Och när det i svensk radio meddelades att det norska judeproblemet hade funnit sin slutgiltiga lösning, så kritiserade han häftigt Radiotjänst för att villigt falla in i det tyska språkbruket.
Per Albins eftergiftspolitik
När krigslyckan vände för Hitler, fick Segerstedt anledning att häckla de många tyskvänner som snabbt sadlade om för att anpassa sig till en ny verklighet.
In i vår tid har det diskuterats om Per Albins eftergiftspolitik mot Hitler var bra eller dålig. Var det kanske neutralitetens pris? Dock är det en brun fläck i vår demokratiska historia.
Men Torgny Segerstedt höll under alla år modigt fast vid att "Herr Hitler är en förolämpning för Europa". Tryckfrihetens fana greppade han stadigt även i de hårdaste stormbyarna.