Här ryms hela skalan av åsikter
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det här är nödvändigt att ha med sig i debatten om den planerade gasledningen mellan Ryssland och Tyskland, den som skall ge energi på kontinenten och fasa ut en del kolkraftverk. Ur miljösynpunkt är vi många som ifrågasätter om det är lämpligt att lägga den på botten av Östersjön, utan att egentligen ha kunskaperna i detalj. Det är därför vi måste se till att det blir en genomarbetad prövning av miljökonsekvenserna. Men om det skulle visa sig att ledningsdragningen är miljömässigt försvarbar har vi sådana internationella avtal att vi inte kan säga nej. Sen må vi personligen eller gruppvis få ge uttryck för ett motstånd.
Åsikterna kring gasledningen fyller hela skalan. Allt från ensidigt nejsägande till att Sverige skall ta del av naturgasen och se till att det blir en grenledning också hit. Alla med sina värderingar och bevekelsegrunder. Dessutom kan vi komplicera frågan ytterligare och dra in gasbolagets önskan att få ha Slite hamn som depå för byggprojektet. För detta så är Nord Stream - bolaget som skall bygga ledningen och som har 51 procent ryskt ägarintresse - villigt att bekosta ombyggnaden av hamnen i Slite. En ombyggnad som ändå måste göras och som hamnar i investeringsnivån 70 miljoner kronor.
Hamnutbyggnaden kommer till oavsett om gasledningsprojektet blir av eller inte. Och när väl bygget är klart så finns inga anspråk från annan makts sida till fortsatt tillgång till hamnen. För en stund ger vi kritikerna rätt och säger att i och med att vi tecknar det avtalet säger vi också ja till gasledningen. Motsatt argument skulle då bli att om vi inte tecknar hamnavtalet säger vi nej till gasledningen. Men sedan visar det sig att det internationella regelverket ger Nord Stream rätt att dra gasledningen i Östersjön och då innebär det endast att någon annan hamn - troligtvis svensk - får sin hamn upprustad för att bli tillfällig depå. Då har vi slösat bort ett antal miljoner av våra skattepengar genom att säga nej, när det ändå inte medfört någon påverkan på gasledningens byggande.
Om man ser det som att vi dansar kosackdans med ett välkomnande av ryssen, som Eleonora Johansson gjorde på ledarsidan i Gotlands Allehanda i går, kan det låta käckt men ligger helt utanför själva sakfrågan. Precis som Mona Sahlin också gjort när hon nu kommit i oppositionsställning i svensk politik och kräver att Sverige skall säga nej. Så länge hon var minister i en svensk regering lät det precis tvärtom, internationella reglerna gav inte utrymme att säga nej.
Sveriges möjlighet att påverka är att odiskutabelt visa att den planerade ledningen ger en alltför negativ miljöpåverkan och på den grunden säga nej. Om vi inte kan påvisa detta så kan vi inte heller säga nej på formella grunder.
Att i detta läget få hamnen i Slite ombyggd måste ses som en bonus för Gotland och inte vara det samma som underkastelse av ryska villkor.