Hatbrott är inte slumpmässiga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Först funderade jag allvarligt på om Nilsson verkligen menade allvar med sin indignation och jag tror dessvärre att så är fallet. Nilsson är indignerad över att bland annat homosexuella räknas som en speciellt utsatt grupp, medan äldre kvinnor och män inte är det.
Nilsson verkar inte alls ha förstått poängen med begreppet hatbrott eller med de särskilda insatser som görs för att beivra dem. Det är minst sagt beklämmande.
Det är inte tu tal om att det är ett avskyvärt brott om en äldre dam eller herre blir nedslagna eller rånade på gatan. Dock är det i min värld ändå värre om de blir nedslagna enkom för att de har en viss religiös åskådning eller sexuell läggning. För det är ju det som hatbrott handlar om. Att människor utsätts för våldsbrott för att de avviker från angriparens norm.
Vi lever i ett modernt samhälle, men uppenbarligen är vi ännu för trångsynta för att acceptera varandra som vi är. Fortfarande förekommer det att människor utsätts för avskyvärda brott enkom på grund av sin religion, etnicitet, sexuella läggning eller funktionshinder.
Sådana brott ska bestraffas hårdare eftersom de undergräver en av det demokratiska samhällets grundläggande principer, nämligen principen om alla människors lika värde. Jag trodde ärligt talat inte att det var en särskilt kontroversiell fråga.
Ska få leva som de vill
Nilsson frågar sig också om vi inte är lika inför lagen. Det är väl just det som är den springande punkten.
Att människor ska ha rätt att leva sina liv på det vis de finner bäst, utan att bli utsatta för våld för att de är dem de är. Det krävs i vårt samhälle helt enkelt mer för att trygga rättssäkerheten för de grupper som omfattas av hatbrottslagstiftningen än för oss andra, som har turen att hamna i kategorin "vanliga".
Jag tycker att det är mycket bra att polisen med flera satsar särskilt på förebyggande av hatbrott, att finnas ute i samhällslivet, samtala och informera. Hatbrotten begås i många fall på grund av rädsla och okunskap. Myter som finns kring andra religioner, etniciteter, sexuella läggningar och funktionshinder.
Ökad kunskap om varandra och våra likheter och olikheter minskar risken för hatbrott - brott begångna i rädsla för det okända, i ett upplevt hat gentemot det man inte förstår.
Offren letas upp
Självfallet ska resurser också satsas på att förebygga våldsbrott i största allmänhet. Ändå är det så att våldsbrott i största allmänhet sker enligt en annan struktur än det som kallas hatbrott. "Vanliga" våldsbrott sker med ett slumpvis utvalt offer.
På grund av att offret har pengar eller värdesaker, eller på grund av att förövaren är sjuk, påverkad eller på annat vis inte är i balans. Hatbrotten har inga slumpvis utvalda offer. Där letas offren upp och plågas, enkom för att förövaren inte accepterar det offret är och står för. För att förövaren inte anser offret ha lika värde som han själv.
Hatbrott tyder på ett demokratiskt problem, vars konsekvenser är än mer svårhanterliga än ordinarie våldsbrott. Jag är verkligen glad att hatbrott har börjat komma upp på dagordningen.
Informationsinsatser för att råda bot på vår okunskap och trångsynthet är uppenbarligen mer välbehövliga än jag trodde.